Carolinas husbilsäventyr 3

Utsikt när jag skriver. Längst ner i inlägget ser man Campingplatsens Dramatiska Förändring från i måndags.

Det blir nog en kort rapport av husbilslivet idag, för jag är så himla trött att jag funderar om jag kan gå lägga mig redan nu fast klockan inte ens är 21 och kvällsunderhållningen från närliggande restaurangen fortfarande är i full gång (tror hon har något fler personer i publiken i dag för hon låter lite gladare i mellansnacket). Trött är jag, för den här semestern börjar mer och mer likna något hurtfriskt träningsläger. (som jag själv är ledare för) Igår vandrade jag långt, idag hade jag tänkt sova länge men vaknade tidigt (före 7...) av att markisen knakade och gnällde och hade sig. Den satt ordentligt fast, men jag ledsnade så på dess gnäll att jag stegade ut, tog loss alla linor och pinnar och allsköns prylar och vevade in den. Så slapp jag bekymra mig om den. Sen var kroppen ordentligt vaken och började gny efter frukost, så det gjorde jag till den.

Och sen? Sen cyklade jag in till gymmet. Jag har inte vågat mig till gym på ett par månader pga corona och svett och flås och allt det där, men nu sa mina axlar att livet var väldigt jobbigt för dem och de tänkte göra jätteont om inte jag gick och lyfte lite tyngder. Så det gjorde jag, jag var ju ändå ledig och vädret var inte alls lockande för strandhäng.

Vidare innehöll dagen en himla massa cyklande från och till Kalmar från Stensö, och två rundor golf  av alla ting. Nej, nej, inte den där riktiga sorten med svingar och fore! och långpromenad på gräs. Inte heller vanliga minigolfen. Nej, den här sorten kallade sig själv för "parkgolf" och hade fantasifulla kreationer till banor. Tolv stycken och vi gick två rundor på raken jag, Mats och mamma. Mats vann. Det var han nöjd med.

Djurliv: en fågel som jag tror är pilfink (fast jag är usel på de där, gråbrunmurrig typ som kanske är pilfink, kanske gråmes, kanske tvehövdad walesisk svartfot fast det skulle jag ju inte ens begripa) som hoppfullt hoppar runt på mitt möblemang utanför husbilen och tror den ska få mat av mig bara den hoppar tillräckligt länge och ser söt ut. Men eftersom den också saknar all hyfs och bajsar på bordet i allas åsyn så får den vänta länge. Det sprang också en grävling över vägen när jag skulle cykla hem till husbilen nu ikväll. Vet inte om jag någonsin sett en grävling mitt i stan förr. City-grävling? Kanske lite finare sort än den vanliga som jag mest ser i dött tillstånd vid sidan av E65:an eller så.

Och så: rödljuset vid korsningen mellan järnvägen och stadsparken i Kalmar har den vanliga grejen man ska trycka på för gångtrafikanter och cyklister, men den nöjer sig inte med att "ticka" när man väntar på grön gubbe. Nej, den spelar även Idas sommarvisa. I takt med tickandet...! Första gången jag hörde den trodde jag det var dolda kameran, eller att ljudet kom någon annanstans ifrån. Men nej: det var själva dosan på rödljusstolpen som spelade. När det blev grönt ljus övergick den till att spela "Sommar, sommar och sol...." (vet inte vad slagdängan heter men refrängen börjar så där).

Sist en rapport från campingen - häromkvällen stod ju min husbil alldeles ensam och ledsen här på husbilscampingen. Men nu är ordningen återställd, och vi har sällskap av åtminstone tolv-tretton bilar till. Det är väldigt skönt, faktiskt. Om inte annat eftersom livet på campingen alltid innebär ett visst mått av glänta-på-gardinen-och-kolla-vad-grannarna-hittar-på-för-konstigt (för det är ju alltid grannarna som är konstiga och aldrig en själv). Och då är det ju aptrist om det inte finns några grannar att smygkolla på. Nu hörs upphetsade barnskrik från den närliggande studsmattan tillsammans med koltrastsången in genom min öppna dörr. Och det är fint.

OK, det blev inte kort. Jag kan inte skriva kort utan trasslar alltid in mig i längre beskrivningar av annars enkla små ting. Fingrarna löper iväg, och det får bli så. Nu får jag nog gå och lägga mig, ljus sommarkväll eller ej.