Carolinas och Håkans husbilsäventyr 6: läskiga ting

Och vi orienterade även idag. Lite närmare, bara 20 minuters cykling, och sedan var jag ute i 1,5 timme i skogen. Det är i och för sig egentligen jättejättelänge - men om man jämför med igår och i förrgår så var det här nästan sprintorientering... Många klippor och berghällar även idag, och mycket att slå i benen i tydligen. Mina ben brukar se ut som typiska orienterarben, dvs diverse blåmärken och skrapsår här och var - men nu är de värre än vanligt. Det är rispor och det är sår från buskar som velat hålla mig kvar, det är blåmärken och sår från stenar som varit i vägen, och det ser så trist ut att det här med kjol och klänning går bort just nu. Fast ett blåmärke jag hade, på fotleden, blev jag riktigt rädd för när vi kom tillbaka. Det hade liksom spritt sig över hela fotens ovansida och jag tänkte att herregud, nu är det någon åder som brustit och det här kan ju inte vara bra. Jag hade någon tagg i det hela också och tänkte "blodförgiftning ambulans elände ack ack ack" tills jag tagit ut taggen och insett att det nog bara var strumpludd. Och sedan anade jag att det nog inte var blodförgiftning eller någon brusten blodåder, tog en bomullstuss med sprit (eller, ja, ansiktsvatten...) på och började gnugga. Och si! Bomullstussen blev helt klarblå! Det var strumpan eller skon som hade färgat av sig, och jag kommer nog att leva ett tag till.

Men: Läskig sak 1: mina ben

Läskig sak 2: Att springa i skogen när det åskar. Vilket vi gjorde. Jag har varit med om värre, men det brakade på rätt bra och skulle man ställa sig under ett träd eller skulle man undvika träd? Kände mig förvirrad och sprang vidare i stället.

Läskig sak 3: Klipphällar med mossa på när det regnar - de blir såphala.

Läskig sak 4: den jämra monster-skalbagge Håkan hittade i vägrenen och nödvändigt skulle lyfta upp med hjälp av sin karta och bära bort med till mig. Han vet att jag avskyr stora skalbaggar. Den här var f-n ta mig en decimeter stor. Säkert en av de sista dinosaurierna.

Läskig sak 5: Att springa orientering i skogen där denna monster-skalbagge upphittats och alltså har sitt habitat. Blörk.

Åskregnet hade hittat in i vår husbil - jo, för ena takluckan stod öppen vilket brukar funka OK i regn när den är på minsta glänt-läget. Men idag hade den blåst upp. Heh. Vi fick husbilsgolvet tvättat i alla fall. Och diskbänken. Och skåpluckorna.

Ikväll orkade vi cykla in till Västervik för att äta pizza. Jag tog något "båt"format med mycket gyroskött på. Den var god. Sedan gick vi till en pub. Jag tror inte vi har varit på pub sedan pre-barn-tiden. Eller sedan dinosaurietiden. I vilket fall: Håkan drack någon sådan där mörk öl, tjockflytande liksom, med skum på toppen. Inte min grej. Jag drack kaffe, och rom till. Tydligen var den här pubens ägare någon rom-kännar-nörd för där fanns otaliga sorter, alla med sin egen historia, personlighet, drömmar och karriärer. Jag förklarade att ungefär 90 av dem var att kasta pärlor för svin om jag skulle dricka dem eftersom jag bara känner igen smaken "rom" och inga vidare detaljer mer än detta. Jag fick sålunda ett litet glas med en rom som heter Diplomat, och kände mig mycket nöjd med detta.

Det fanns även en drinklista, förstås, men jag var så nöjd med min diplomatiska rom och Håkan blev så mätt efter sin stadiga öl att vi hoppade över dem och cyklade hem till husbilen i stället.

Förresten: Läskig sak 6: att cykla på en fullsmockad, stor campingplats med många barnfamiljer och annat löst folk. Det är som att spela någon typ av datorspel där man behöver vara snabb på kontrollerna. Man måste vara beredd på allt! Barn som hoppar fram bakom bilar, bollar som studsar fram, hyrda cykelekipage där hela familjer trampar fram (fyrmannafordon alltså), cyklande barn i olika storlekar som absolut ingen har träffat Televinken och allihop är fullständigt oförutsägbara. Plötsligt svänger de åt sidan, eller stannar, eller vinglar. Hundar i koppel som får syn på andra hundar i koppel. Hussar och mattar som bara ser varandra. Barnfamiljer som leker kurragömma. Solbrända herrar med bar överkropp som bara ser sig själva.
Jo, man cyklar sakta, med händerna på bromsarna. Och så kollar man allt och är beredd på allt. Det är rätt kul också - det finns sååååå många olika människor att förundras över på en sån här camping.