38 nya faktapunkter

Eftersom jag verkar ha himla svårt för det här med att skriva om mitt liv här på bloggen när det faktiskt händer saker i mitt liv (läs: är stressigt)(läs inte: katastrofer och större livsomvälvningar) så får jag väl köra en faktapunktslista igen:

1. Lisa har börjat gymnasiet och tycker det är himla kul än så länge.
2. Trots att hon de flesta morgnar då måste gå upp... (håll i er) 05.50. 
3. Upprepar: 05:50. Och hon gör det. Av sig själv.
4. Fast hon, som i morse, är förkyld.
5. Och trots att hon måste cykla hela vägen till Klågerup.
6. Med både ryggsäck och fiolväska, och vissa dagar banne mig även idrottsväska.
7. Och tillbaka.
8. Hennes bror ler på ett överlägset sätt och säger att "välkommen till verkligheten, lilla vän". Typ. Fast han hjälper henne med matteläxorna, det gör han.
9. Men ändå, trots de tidiga morgnarna och allt det där: "Mamma? Idag hade vi 80 minuters svenska, och läraren pratade hela tiden. Och... alla i klassen lyssnade hela tiden. Utan att störa och väsnas. Och alla antecknade. Mamma! Alla gjorde det!! Det kändes helt overkligt...!"
10. Heh... hejdå stökiga högstadietid, alltså.
11. Erik har förstås också börjat skolan, men nu är det tredje året på gymnasiet, och han är van. "Asså, mamma, jag har koll. Släpp det."
12. Och han läser kemi, och fysik, och är helt lycklig med det. 
13. Är han mitt barn??
14. Dock har han fortfarande sin bergfasta övertygelse om att jag kan fixa allt: igårkväll vid 22 kom han hem från ett planeringsmöte i scouterna där han och några andra "rovers" (som de nu tycker att de är) förbereder ett kårläger om några veckor. Det ska vara Pokemon-tema. Så: "Mamma? Kan du fixa en labbrock? Och har du grått hårfärgningssprej?" (svaret var "nej" på bägge frågorna)(faktiskt)(tipsade honom om facebook, detta fina sociala forum som troligen kan lösa hans problem via hjälp från vänner och vänners vänner som säkert äger drösvis med labbrockar i olika storlekar)
15. Det är en utveckling. För tre år sedan hade han troligen kommit på morgonen samma dag som evenemanget skulle ske, och frågat "var har vi våra vita labbrockar?". Tro mig, jag har fått tidiga morgonfrågor om var vi har "våra kläder som äldre människor har", "våra promenadkäppar" och "våra dödskallar". (den sista kunde vi lösa)
16. Jo, den här scoutgruppen som består av unga vuxna varav min son är en. De ska ha någon slags klubbmärke (heter det säkert inte, men ni fattar. Till tröjor, flaggor och vadvetjag). Och detta ska, enligt uppgift, vara "en bild på en älg i en kundvagn".
17. Fråga inte. Men det har med uteliggare att göra.
18. Jag har glömt att ta på mig mitt halsband med vikingaguldmyntet idag, det som jag annars alltid har på mig. Hu. Nu kan vad som helst hända.
19. Och, jepp. Kom just på att jag ska till tandläkaren idag.
20. Vad var det jag sa?? Allt kan, och kommer, att hända.
21. Och på tal om försäkringar så hade Folksam helt utan förvarning höjt den månatliga premien på vår husbilsförsäkring med över hundra kronor i månaden. Jag ringde och frågade varför, men fick till svar ett luddigt "joo, men försäkringspremier går ju upp och ned, beror ju på hur många skador alla försäkringstagare råkat ut för under det gångna året, så får de tillsammans ta kostnaden" typ.
22. Hm. Jag tror att det är en hämnd för att de fick bekosta 75% av vårt motorbyte i början på sommaren. 
23. Men under den gångna helgen funkade den fint, husbilen! I fredags kördes den till Teglaröd på Söderåsen, där vi ordnade en orienteringstävling på kvällen, sov över i den och sedan lördag förmiddag ordnade orienteringstävling The Sequel med jaktstart på fredagskvällens resultat.
24. Sedan höll den hela vägen hem.
25. Och, inte nog med det. På kvällen körde vi hela vägen från Vismarlöv till idrottsplatsen i Lönsboda utan krångel. Fina, fina husbilen...!
26. Lördagskväll i Lönsboda. På idrottsplatsen. I husbil. Med kvällsmacka och öl. Vad är väl Stureplan mot det? Va? Pffft...
27. Vän av ordning undrar säkert varför vi inte körde direkt från Söderåsen till Lönsboda? Varför krångla med att köra hem?
28. Jo: vi ville vara med på ett 40-årskalas i Lilla Rödde vid Simontorp på eftermiddagen. Det fick vi. Vi satt utomhus och åt god mat och det var väldigt bra och fint. 40-åringen visste inte om att han skulle få gäster, men han verkade glad och nöjd.
29. Och vad gör man då i Lönsboda när man vaknar där en söndagmorgon? Ger sig ut i skogen och springer orientering förstås! DM ultralång distans, till och med. Det var långt. Det var väääldigt långt, och jag var ute vääääldigt länge och tittade på mossa och stenar i skogen. Ibland var det rätt stenar, och då satt kontrollen bakom dem. Ibland var det fel stenar, och då svor jag.
30. Jag höll på i 1 timme och 51 minuter.
31. 111 minuter.
32. Sedan var jag trött.
33. Håkan höll på ungefär lika länge, men hans bana var drygt 10 km (medan min var 6,8 km).
34. Och han blev dessutom blöt inpå bara skinnet eftersom Tor tyckte att det skulle åskas loss lite där mitt på dagen. Blixt, dunder och hällregn, alltså.
35. Är det bra att vara i skogen då?
36. Nej.
37. Men inte fasen bryter man om man har sprungit 4/5 av en ultralång orientering och bara har sista biten kvar?
38. Nej, det gör man inte. 

Går smärtgränsen vid 38 punkter? Troligen. Hejdå!

Uppdatering om en viss herre

Någon som är nyfiken på de bägge herrarna som besökte biblioteket häromkvällen? Jag har en rykande färsk uppdatering:

Igår eftermiddag kom en av dem tillbaka. Biblioteket var inte öppet, men skolans dörr var olåst och han stod och knackade på bibliotekets dörr tills jag hörde honom. Sedan blev han hemskt blyg och visste inte riktigt vad han ville eller skulle säga. Men efter en stunds intervjuande framkom det att pappan hade fått lappen med lånekortsansökan, att de nog skulle komma tillbaka en annan dag, och att han nog mest ville kolla så att jag fortfarande hade paxat boken till honom. (det hade jag)

Och att han var sex år gammal. Och att han skulle börja skolan i morgon. Och att det var väldigt spännande.

Vad biblioteket kan erbjuda

Jag hade besök av två herrar i biblioteket igår kväll. Dessa två herrar gjorde min första arbetsdag efter semestern till en om inte mindre stressig så åtminstone väldigt mycket ljusare dag.

De var inte så stora, de där herrarna. Möjligen inte ens så stora att de hade hunnit börja skolan - jag är osäker. De nådde inte ens upp till kanten på lånedisken. Men de spankulerade kring i biblioteket ett tag och pekade på olika böcker, bläddrade i dem och pratade om att "den HÄR ska jag köpa!". Jag hade många besökare i biblioteket igår, och av dem en hel del barnfamiljer, så jag tänkte att de bägge herrarna ifråga liksom var vidhängande någon familj.

Men det visade sig att de var där på helt eget bevåg. Efter en stund trampade de nämligen fram till mig, och sträckte upp varsin bok (faktaböcker, en Beppe testar och en bok om vikingar) och frågade vad de kostade. Jag svarade att de inte var till salu, men att det gick utmärkt bra att låna dem. Deras föräldrar hade kanske deras lånekort?

Herrarna ställde sig ytterst frågande till både begreppen "lånekort" och "föräldrar". Jag frågade om de hade kommit till biblioteket utan mamma eller pappa (de var verkligen inte särskilt stora) och fick till svar det ytterst upplysande att "ja, vi har cyklat hit".

Right. Jag gav dem varsin ansökningsblankett om lånekort, och försökte förklara konceptet "bibliotek" på en mycket basic nivå. De kramade pappren de fått och försökte förstå att 1. jag paxade böckerna till dem tills de 2. tog med sina föräldrar till biblioteket för att sedan 3. alldeles gratis kunna låna både dessa böcker och alla de andra de förut tittat på.

De gick. Kom tillbaka efter någon minut för ett klargörande:
- Hur länge fick vi sedan ha böckerna hemma?
- Fyra veckor.
- Gratis?
- Jepp.

De gick, men kom strax tillbaka IGEN. Nu med mycket allvarliga uppsyner.

- Vi hittade en SKRUV utanför biblioteket!
- Nähä??
- Den är stor! Kolla!
- Oj!
- Den kanske är viktig? Kanske från en BIL??
- Den kanske är jätteviktig. Vill ni att jag ska ha den här på biblioteket ifall någon frågar efter den?
- Ja, det är nog bäst.

Så. Jag har den Eventuellt Viktiga Skruven i min skrivbordslåda. Den är misstänkt lik en möbelskruv. Men man vet aldrig. Frågar ingen efter den tänker jag skänka den till de unga herrarna ifråga. Alldeles gratis, tillsammans med lånekorten. Om de kommer tillbaka, vilket jag verkligen hoppas att de gör.

Kanske från en BIL??

Med Jabra i öronen

Nu är det ungefär 1,5 månad tills jag och Håkan springer 30 kuperade km i Lidingöloppet, och nu är det seriös träning som gäller veckorna som kommer. Därför tyckte jag att jag behövde ett par nya hörlurar till min Iphone eftersom de gamla inte satt bra i öronen och för det mesta låg hemma i hyllan och skämdes i stället för att spela musik eller läsa ljudbok för mig.

Mina nya lurar är så bra och kul att jag måste skriva om dem här - jag älskar sådana här tekniska småprylar som gör vardagen roligare och lättare. De här är det:

Jabra Sport Pulse Wireless

För det första är de trådlösa. Enda kabeln är den som håller ihop själva lurarna med varandra - i övrigt noll sladdtrassel eller kluddande med att telefonen måste sättas på armen. För det andra kom de med fyra + fyra olika ploppstorlekar att sättas in i örat och krokar som fäste i ytterörat, och efter en stunds provande hittade jag precis rätt kombination för mina tydligen väldigt små öron.

Så - väldigt sköna hörlurar. Och med bra ljud dessutom!

Men sen kom den här bonusen som jag inte ens visste var uppfunnen: i vänstra lilla hörluren sitter en pulsmätare som mäter min hjärtverksamhet medan jag springer. Och i telefonen har jag nu en Jabra-app som registrerar dels hjärtverksamheten, dels hastighet och distans för löpningen. Och som dessutom kommenterar det hela med jämna mellanrum (jag kan själv ställa in hur ofta och hur detaljerat) med en vänlig kvinnoröst i mina hörlurar.

Jag har valt att få uppdatering varannan km, då musiken alltså tonas ut en stund och min Jabra-tränarkompis bryter in och berättar för mig att jag nu har sprungit till exempel fyra kilometer, hur lång tid det har tagit och den aktuella kilometertiden. När träningspasset är slut får jag en summering av hur långt det var, hur jobbigt det var och hur himla duktig jag är ("your fitness is excellent"). Om jag vill kan jag dessutom sitta i evigheter och kolla runt i den där appen hur långt jag sprang förra veckan, eller denna månaden totalt, och hur många minuter av det senaste träningspasset som var på "cardiolevel", "fat-burner-level" eller rent av "intense".

Klart jag kan skapa egna intervallpass med hjälp av appen också? Då bestämmer jag intervallernas längd och hjärtverksamhetsnivå, och så kommer rösten i hörlurarna in och berättar att jag ska öka takten, minska takten, vila eller vad det nu är. Det finns banne mig vanliga workout-övningar inbyggda också, så jag kan ta ett magträningspass med situps eller armstyrka eller något allroundpass med egenvald musik och så kvinnorösten som kommer in och hojtar att "det är tio sekunder kvar av dina jumpin jacks, jobbajobbajobba..." typ.

Och givetvis loggar appen också rutten jag har sprungit, så jag kan se den på en kartbild efteråt. Här är bilden från gårdagens långpass via Bökeberg, Holmeja och Bokskogen (och en av alla många statistikrutorna):

Bästa stunden på det passet var ändå inte musiken och Jabrakompisens hurtiga ropande i mina öron. Nej, det är vattenkranen som finns på ett ställe ungefär halvvägs. Jag springer ett bra stycke längs med Skåneleden, och det är till den vattenkranen är tänkt, och jag är så tacksam för den är placerad så himla perfekt och det är helt fantastiskt att kunna pausa en stund just där och dricka och svalka ansiktet med friskt vatten.

Det blev inte som jag tänkte

Nä, det blev nog inte som jag tänkte med idag. Det blir ju sällan det. Vi skulle ha gått runt på Söderåsen, Håkan och jag, och rekat orienteringsbanor vi ska ha på en tävling om ett par veckor. Men min väderapp visade bara upp regnmoln efter regnmoln ovanför Söderåsen. Visst finns det inga fel väder bara fel kläder men en del av de där regnmolnen hade blixtar i sig också, och hur kul det än är att gå i skogen är det inte så himlans kul att vara där när det åskar, så vi stannade hemma.

Grejen var att vi skulle ha gjort den här orienteringsrekningen redan igår, och dessutom kombinerat med att själva springa orientering på kvällen, men väderappen trumpetade ut störtregn och åska för Söderåsen igår också. Så det blev knäckpaj och bok hemma istället.

Och det här blogginlägget? Det skulle inte alls ha handlat om väder (för hur himla kul är det att läsa om? Egentligen??) Det skulle ha handlat om en viss artonåring, och denne artonårings process mot att göra sig fri från föräldrars krav. Om ganska högljudda diskussioner om huruvida en artonåring behöver berätta för resten av familjen ungefär när han tänker komma hem om han sticker iväg. Om hänsynstagande och att leva tillsammans även om man råkar ha blivit vuxen. Men det blev inte riktigt som jag tänkte eftersom det är rätt jobbigt att sätta ord på allt det där (hålla om och putta ifrån sig samtidigt, ungefär).
I stället fastnade jag i fruktlösa försök att hitta smartare sätt att lägga upp filmsnuttar på bloggen än att först ladda upp dem på youtube och sedan länka hit. Har testat appar som gör filmer till gif (för gifs är skitlätt att lägga upp på bloggen) men hittade ingen bra (tips, någon?), testat videofy.me men det var lika omständigt som youtube... och ja. Det här är ungefär lika rafflande som att läsa om vädret. Här kommer därför en kombo av dessa två meningslösheter - en filmsnutt på det trista vädret, upplagd via youtube alltså.





Och när jag ändå var inne på Youtube och härjade? Då hittade jag den här filmsnutten jag tydligen laddade upp dit för ett par år sen. Det är en typisk naaaw-film, från när Erik var inte fullt så stor, läskunnig eller i bryta-sig-loss-från-föräldrarna-fasen.



Men OK. Det här blev bättre än jag tänkt mig: eftersom vi inte gick i skogen fick jag energi till att rensa bort allt jämra ogräs och annat elände från rosenrabatten på baksidan. Äntligen kan man se rosorna och lavendeln! Hurra! Heja mig!

Om det här med att känna semesterro

Igår satt jag med min frukost i mitt älskade uterum, såg ut på det rätt fina vädret och på trädgården som jämrade sig. Jag försökte slappna av och intala mig att det är SEMESTER och du ska ta det lugnt, men hur jag än försökte började jag irritera mig allt mer. På ungefär allt. Alla dessa måsten som hopade sig och pockade på att det skulle anmälas, fixas, köpas, grejas, göras... Och på att det bara verkade vara jag som såg dessa måsten. Och så började jag irritera mig på mig själv för att jag blev irriterad och inte bara kunde skita i allt och bara vara. Så där som resten av familjen verkade kunna.

Efter en god stunds muttrande dängde jag både bok och Candycrushtelefon i bordet (läsa har jag inte haft ro till på många dagar trots semester, tack alla måsten...) och bestämde mig för att: antingen drar jag ifrån allt och köper ett litet hus i Stöllet i Värmland och sitter där och tjurar i min ensamhet i resten av mitt liv. Eller också tar jag tag i det liv jag har.

Det senare kändes något lättare, så jag högg tag i ett anteckningsblock och skrev ner alla måsten. Alla. Stora och små. Sedan lade jag listan i köket så att alla kunde läsa den, så att de inte bara fanns i mitt huvud och irriterade mig.

Sen? Ja jäklar... fatta detta: hälften av punkterna på den där listan är redan strukna. Vi (ja, vi!) for runt som skållade troll. Det här gjorde vi igår:

• åkte till plantskolan och köpte gräsgödsel och nya blommor
• planterade dem samt gödslade gräsmattan
• åkte och köpte ny vattenslang och munstycken, bytte ut gamla vattenslangen som går över uterumstaket och som läkte som ett såll samt de gamla spruckna munstyckena så att det gick att vattna i trädgården igen
• vattnade nygödslade gräsmattan
• anmälde Lisa och Håkan till introduktionskurs/handledarkurs för körkort
• ansökte om körkortstillstånd och handledartillstånd för Lisa resp Håkan
• köpte en bra grästrimmer, använde den runt hela tomtgränsen där ogräset regerar sedan 17 år tillbaka trots åtskilliga försök från vårt håll att få det att dö
• körde iväg med skräphögen som sedan i våras legat invid trädgårdsgången och stört åtminstone mig till döds
• satte upp en ny brevlåda eftersom den gamla sedan ett antal månader hållit på att rasa ihop och nu hade tillochmed framsidan lossnat på den
• rensade gräsmattan på baksidan som äntligen börjat ta sig efter VA-grävningen i september, men som mest tagit sig via diverse ogrässorter. Gödslat den. Vattnat den.
• rensat trädgårdsrabatter åtminstone så pass att blommorna som växte under ogräset kunde anas

... och dessutom övningskörde jag med Erik inne i Lund och tränade fickparkering innan han gick till körskolan och hade körlektion, och fick godkänt på momentet med fickparkering och annat finlir. Plus att både jag och Håkan sprang en mil på kvällen. Plus att jag och Lisa fortsatte vårt ongoing se-alla-Sagan-om-ringen-och-Hobbit-filmerna-race vi håller på med. Frodo hann bli stucken av en spindel och se skitnödig ut och Sam hann vara totale hjälten innan vi pausade för idag.

Jag är SÅ nöjd och tänker inte flytta till Stöllet alls längre. De har säkert taskig internetuppkoppling där.