lördag 27 april 2013

Lakritstips

Var på unna-mig-själv-humör idag när jag handlade. Det är livsfarligt. Och jag tyckte att jag kunde vara värd lite lakrits, men kände mig lite lätt trött på de sorterna som alltid, alltid finns i lösgodishyllorna. Så jag kollade i "påsgodis"-hyllorna.

Och nu blir det reklamfilmsavbrott här på bloggen...




Det var en fantastiskt god överraskning, det här! ICA-lakrits, med en fyndig underrubrik: "ett nattsvart drama". Och så är det riktigt, riktigt god saltlakrits! Den här kommer garanterat att åka med hem till mig från affären fler gånger.

onsdag 24 april 2013

Strövargodis

Vi gjorde strövargodis nu ikväll och glufsade i oss, jag och barnen. Himla gott, det där. Och enkelt. Barnen brukade få äta det på dagis, och själv minns jag det hemifrån någon kompis när jag var liten - men vi har aldrig gjort det här hemma förr. Undras varför? Så här gör man:

Smält 50 g smör
blanda i 2 dl havregryn och 1 dl socker
värm tills sockret har börjat karamellisera sig lite, alltså tills det har mörknat lite, lite

Låt svalna. Glufsa.

När jag letade upp det på nätet för att se vad man hade i så såg jag att det ju går perfekt att blanda i annat också. Som vaniljsocker. Eller kanel och/eller kardemumma. Torkade äpplen? Russin? Jag kom på massor av goda varianter när jag satt och glufsade som bäst. Ha det ovanpå fruktsallad? Till glass? Smälta äpplen och socker lite grann och ha strövargodis ovanpå, och vaniljvisp till?

Såg också att det här godiset ibland kallas luffargodis. Eller mullegodis - fast då kan det också betyda att man blandat i oboypulver förutom det andra.

Sen stötte Lisa till min strövargodisskål med knäet men det är ju en helt annan historia. En historia som inbegriper strövargodis som flyger över hela soffan och mattan och ner i mina tofflor - och som inte går bort bara med sopborste och skyffel (nä, för det klibbar ju fast i mattan) utan måste dammsugas upp. Men som sagt - det är en annan historia.

Hon bara springer

Nä, jag är inte saligen insomnad. Inte bloggen heller! Men det har varit dåligt med bloggskrivarinspiration de senaste veckorna. För jag bara springer.

Och springer.

Och springer.

Jag ska aldrig mer springa ett marathon, tror jag. Det tar Alldeles För (*fult ord*) Mycket Tid att träna till det. Visst, 2-3 gångers löpning i veckan som jag normalt gör är väl helt OK. Men det här...Det måste planeras nästan alla dagar, vare sig det blåser motvinden från helvetet eller jag inte är på humör. Och nu springer jag en hel del riktigt långa pass också, och de tar ju en evinnerlig tid.

Som igår till exempel. Då hade jag inte hunnit springa något långpass på söndagen, och måndagar vilar jag. Så när jag kom hem så var det bara till att ge sig ut att springa en tvåtimmarsrunda. När jag sedan ätit och duschat så var liksom den kvällen slut...

Här är en kort rekapitulation av mitt liv de senaste veckorna. Jag är inte helt omöjlig - någon som vill veta mer om vald detalj säger till så skriver jag lite mer om den. Fast banne mig inte om löpning.

Jag har:
  • varit lycklig över att vitsipporna har slagit ut
  • funderat över den buckliga motorvägen mellan Hörby och Linderöd
  • sprungit
  • klippt lavendel och elaka rosor
  • sprungit
  • sett en rolig tidningsnotis om antal åskådare på en fotbollsmatch i div 4 (168 stycken och en väldigt söt liten vit hund...)
  • sprungit
  • blivit bistucken
  • ringt en äldre man på en annan orienteringsklubb cirka 129 gånger för att få honom att som utlovat skicka oss orienteringskartor till en tävling vi ska ha
  • bakat otaliga kakor (för det var Lisa som ville...)(så det så)
  • förväntansfullt städat och bäddat i ordning husbilen för stundande användning
  • förundrat mig över min sons ergonomiska sittställning han intar när han sitter framför datorn
  • sprungit
  • bråkat med Håkan om det bästa sättet att placera ut 9ans kontroll på nattorienteringen vi ska ordna på fredag
  • sprungit
  • sprungit
  • sprungit....
Den 1 juni är det Stockholm Marathon. Sen ska jag åter leva som andra människor, tror jag.

söndag 14 april 2013

Himla duktiga Lisa!

Igår var vi på kulturskolans konsert i Hyby kyrka. Det var mest violin, tvärflöjt, piano och blockflöjt som spelades. Lisa skulle spela i två olika ensembler (bara fioler i den ena och olika blåsinstrument/piano/violin i den andra) plus att hon skulle spela ett solostycke. Så det var ofta det stod en liten tjej med fläta och prickig klänning längst där framme i kyrkan med fiol under hakan och koncentrerad blick.

Jag gillar att gå på kulturskolans konserter. Det är många korta stycken så det är omväxlande. En del elever är väldigt duktiga och då är det riktigt fint att lyssna. Givetvis är andra elever inte fullt så duktiga - men de gör så att jag inte blir så nervös när Lisa ska spela. Det blir liksom lite si och så när barn ska spela upp inför en fullsatt kyrka, för det är klart att det är nervöst. Men om alla andra hade spelat felfritt och bara Lisa hade spelat fel hade hon nog blivit mycket ledsnare än om hon skulle spela fel nu när andra också gör det.

Men hon spelade inte fel.

Det där solostycket spelade hon mest på i höstas. Det är långt, och det är svårt, och hon ska på ganska många ställen ta rätt svåra grepp på fiolen så att hon liksom ofta har stannat upp och dragit efter andan innan hon spelat vidare. Det har blivit en hel del fel och tandagnisslan - men hon har lärt sig massor av det. Stycket heter Concertino op. 15 im Stil von Antonio Vivaldi av Küchler, och Lisa spelade första satsen i kyrkan.

Och hon satte det. Alla de partier som hon haft så svårt för spelade hon som hon skulle - hon gjorde nog sin bästa genomspelning av stycket någonsin tror jag.

Fatta hur stort den stolta moderns hjärta blev då. Tårar i ögonen och klump i halsen och applåderade som en tokig. Hon är så himla duktig, min tjej!

Jag hittade Concertino på YouTube om du vill lyssna på den: http://www.youtube.com/watch?v=kphRKrWnMhk
Fast Lisa spelar förstås inte alls så där fort. Men hon är bäst ändå.

onsdag 10 april 2013

Om dampförkortningar

Jag äter lunch tillsammans med högstadiebarnen i skolmatsalen. Då kan man få lyssna på väldigt intressanta diskussioner om man har tur. Om hur världen ser ut för en fjortonåring eller vad en trettonåring tycker om småsyskon i allmänhet (jobbiga).

Idag fick jag veta vad dampförkortningar är.

Damp har numera liksom inget att göra med någon psykiatrisk diagnos när ungdomar pratar med varandra. "Damp-" har blivit ett förstärkningsord och betyder mer eller mindre "mycket". Man kan också "dampa loss" och då är man störig.

Men dampförkortning hade jag inte hört förut. Det är alltså när man börjar prata ungefär som när man skriver sms - man förkortar även i talade meningar. Man säger inte "tio minuter" utan "tio min". Man förkortar friskt långa ord till dess första stavelse. För att inte tala om att man inte läser ut förkortade uttryck utan säger bokstäverna i förkortningen i stället: "omg" i stället för "oh my god". Och dampförkortar man så gör man det här hela tiden, i varje mening.

Jag kände mig hopplöst lastgammal, jag som är lite allergisk mot förkortningar överhuvudtaget och gärna skriver ut precis alla ord. Och helst använder mycket mer text (när jag skriver) än vad som behövs.

söndag 7 april 2013

Bokcirkelhelg

Jag är med i en förträfflig bokcirkel. Vi har träffats ungefär en gång i månaden (eller var 5-6 vecka) sedan vi började läsa till bibliotekarier 2005, och oj! vad vi har hunnit läsa många böcker ihop! Och oj! vad många livsfrågor vi har hunnit diskutera och oj! vad skönt det är att prata jobb med andra bibliotekarier ibland som inte är anställda på samma ställe som en själv. Och oj! vad mycket god mat vi har ätit ihop genom åren - det är tradition att vi äter soppa på våra bokcirklar, och så någon efterrätt (oftast har det varit kladdkaka faktiskt) efteråt.

Några gånger har vi gjort något så fantastiskt trevligt som att ha en hel bokcirkelhelg ihop. Den här helgen var just en sådan helg. En av bokcirkelmedlemmarnas svärföräldrar har en stuga vid Immeln, och den hade vi fått låna.

Så från lördag lunch till söndag lunch ungefär har vi pratat böcker, läsning, livet och ännu mer böcker, läsning, bibliotekarieliv...och så lite om böcker också. Plus att vi har ätit massor av god mat. Och godis. Och druckit vin, förstås. Och te. Och så gick vi ut en lång promenad i skogarna vilket gav oss ännu mer aptit på mer mat. Och faktiskt går det utmärkt att prata om böcker när man vandrar i skogen också.

Jag längtar redan till nästa bokcirkelhelg!! (och så förstås till nästa "vanliga" bokcirkelträff också)


Det är faktiskt inte Ishavet, utan Immeln.



Äta, äta...här: komma-fram-fikan



Jag är precis fnoskigt förtjust i att fotografera skogsvägar! Visst blir man sugen på att gå här?


Vin. Och oliver. Helt nödvändiga ting. Och goda.




Detta är vad bokcirklare tar med sig till en bokcirkelhelg.

torsdag 4 april 2013

Ska bara...

Kort rapport från kvällsrutinerna:

Modern pausar reprisen från Sveriges mästerkock (där de svettigare i ansiktet och mer stressade än någonsin just tagit "ett steg tillbaka" från maträtter jag själv aldrig skulle kunna prestera om jag så fick tre gånger så lång tid på mig...men detta är en parentes) för att öppna dörren in till sonens rum:

- Min son! Dags att lägga sig!

- Jamen mamma! Kan jag bara få fånga fem bävrar först? Det har tagit så j-kla lång tid att ta sig hit.

Att fånga fem bävrar inger stor respekt. Som väl är har den visa modern själv spelat ett eller annat datorspel i sina dagar. Så OK:

- Fem bävrar. Fem minuter. Uppfattat?

Jag vet inte - fångar ni andra i andra familjer också bävrar innan sänggåendet?

måndag 1 april 2013

Lite mindre idegranshäck

Vi har en idegranshäck framför vår lilla tomt. Den är ful men bra eftersom den skyddar för insyn. Men den måste klippas varje vår - annars växer den helt okontrollerat och ser snart ut som den gjorde när vi flyttade in: över två meter hög och helt buskig. Då skyddar den inte bara mot insyn - då tar den allt solljus och det känns som att bo på en kyrkogård eller nåt.

Förra året blev det aldrig av att jag klippte häcken. Och det straffade sig i år, för nu var det inte bara de små mjuka och oskyldiga årsskotten jag skulle klippa, utan nu hade det utvecklats många tjocka grenar, och det var väldigt yvigt och väldigt mycket.

Det gäller att arbeta upp ett visst raseri när det ska klippas idegranshäck. Jag trivs inte med den elektriska häcksaxen som jag tycker fastnar ideligen i de tjocka grenarna, så jag klipper med en väldigt manuell häcksax och armkraft. Och då kommer raseriet in. Där fick du! Och där! Ha! Och där fick du för att jag sprang fel i skogen idag, och där fick du för någon annan av livets orättvisor.

Men oj vad trött jag blev. Igår orkade jag ungefär halva häcken. Idag trotsade jag träningsvärken och tog resten. Nu på kvällen är jag så trött i handleder och armar så att händerna skakar på mig. Men det blev fint! Och nu är det ett helt år till nästa gång.

Igår eftermiddag - halvvägs...