Carolinas husbilsäventyr 5

Idag skulle jag då lämna Stensö camping och ge mig ut att köra lite husbil igen, och nu hade det gått så många dagar sedan jag körde sist att jag hunnit jobba upp en viss skräckslagenhet inför detta. Fånigt av mig, eftersom jag var så avslappnad och fin i måndags när jag körde hit. Men man kan inte resonera med rädslor, bara betvinga dem.

Jag plockade ihop alla prylar, lastade min cykel och drog in elsladden och gjorde allt så där långsamt och noga och Tydligt Avstressat som jag ser att alla andra husbilsägare gör. Mest för att få mig själv lugn. (jäklar vad fint jag ställde in alla möbler i husbilsgaraget. Millimeterprecision. Mattan oerhört välvikt.) Så skulle jag rulla ner bilen från utjämningsklossarna under hjulen. Det räckte inte med att lossa handbromsen, jag behövde några centimeter till och skulle starta motorn.

Den var död.

Whaaaat? Provade igen, och nu gick startmotorn igång och vevade och vevade utan att motorn tände. Men vaf...? Jag har ju stått på ström här på campingen, hur kan detta hända?

Drog ur nyckeln. Räknade till hundra. Skulle INTE ringa Håkan. (annars ryggmärgsreaktionen) Provade igen. Och nu startade motorn som den skulle.

När jag kunde andas normalt igen fick jag något litet minne att den bar sig likadant åt när jag skulle köra hem från bokmässan, att det har något att göra med att rattlåset går i när jag rullar av klossarna och att motorn sedan av något urdumt säkerhetsskäl ska konstra en stund bara för att få mig att veta hut. Oklart om det är så eller bara jag som har fått för mig. I vilket fall som helst: nu körde jag iväg, och när jag ändå redan var nervössvettig under armarna passade jag på att krångla mig in på macken vid Giraffens köpcentrum, tanka bilen, parkera den (nej, jag lyckades inte få den in i en ruta eller ens rakt men det sket jag helt ärligt i) och gå in och handla lite mat.

Sedan körde jag till Ronneby. Jag hade tänkt stanna en natt till där och på lördagen vandra lite på Blekingeleden, men dels skulle det nu tydligen regnas då, dels lyckade jag inte hitta något sätt att transportera mig själv till en eventuell startpunkt på lagom avstånd på leden för att kunna vandra tillbaka med husbilen som mål. Blekinge länstrafik går liksom inte till Blekingeledens etappstarter, dit får man ha hjälp med transport. Jag återkommer någon annan dag när jag har sällskap och vi har flera bilar.

Men jag gick ett par timmar i Ronneby Brunnspark. Den är så fin! Förutom själva Brunnsparken med gräsmattorna och blomrabatterna så är det ju en hel skog som breder ut sig bakom, en liksom tämjd vildmark med klippblock, berg, ett myller av stigar och så mitt i all denna skog små överraskningar som en japansk trädgård, eller en stig för barn (Ekorrens stig som ledde via en liten ravin). Och så en sjö mitt i alltihop också. Blekingeleden går minsann här igenom så jag fick ändå gå någon kilometer på den. Och jag plockade blåbär!

Kolla vad många blåbär!

Men sen körde jag alltså hem till Vismarlöv. Motorn och jag var sams igen och den startade hur fint som helst, körningen gick bra utan större dramatik, och när jag kom hem väntade Håkan med middagen färdig. Och Lisa hade bakat drömrulltårta. De är fina, det är de. Jag stannar hemma hos dem över helgen, men på måndag fortsätter mitt husbilsäventyr. Då bär det av till Österlen.