Carolinas husbilsäventyr 4

Idag har jag vandrat igen. Det var långt och väldigt, väldigt omväxlande eftersom etappen (Kalmarsundsleden) gick från Stävlö slott via Horsö (naturreservat), Värsnäs (naturreservat), Kalmar GK (inte så mycket naturreservat utan mer liksom reserverat för medlemmar), utkanterna på norra Kalmar (reserverat för dem med väldigt mycket pengar om man dömer efter villornas utseende och placering) och avslutades i stadskärnan i Kalmar, alltså Kvarnholmen (varken natur eller reservat). Utöver detta inledde jag dessutom med tre kilometers spikrak landsväg från busshållplatsen innan jag ens kom till själva vandringsleden, så det var mycket asfalt idag igen. Men det gjorde inte så mycket eftersom det var så mycket att se på vägen.

Stävlö slott såg jag inte mycket av, tyvärr. Där var det avstängt för dels privat mark, dels hagmark man inte fick gå in på, så man kunde bara se lite av en (fel) hussida. Ser man det från rätt håll ser det ut så här- byggherren tog alltså trappgavel-grejen till en helt ny nivå och gjorde hela huset till en gigantisk trappgavel:

Bild från Wikimedia

Min medhavda mat åt jag sittandes på en sten i en ekbacke. Jag tycker mycket om ängar med spridda muskulösa sparbanks-ekar. Stenen var dock jäkligt omjuk att sitta på (som stenar har för ovana att vara) även om den var instagramvänlig.

Vandringsleden hade alltså satt sig före att visa upp de mest flådiga bostadshusen som Kalmar kan ha att visa upp tror jag, Björkudden, Bergaudden, Svensknabben och andra uddar och nabbar jag inte känner namnen på. Vilka hus! Och vilka lägen - tomter vid havet med egen brygga. Och gräsmattorna var så täta och gröna att jag på stående fot bestämde mig för att plattsätta hela vår tomt i ren avundsjuka. (Vår gräsmatta blir aldrig roligare än gul med spridda gröna strån.) Jag glodde så turistigt att nacken nästan gick av på alla dessa tjusiga boningar med havsutsikt. Foton gör dem inte rättvisa så jag lägger inte upp dem (fast jag fotade en hel del, kunde inte låta bli). Men det här måste jag ha med:

Det är ett ridhus, Kalmarbygdens Fältrittklubb. Allt är i betong. (ja, utom hästarna då) Det såg exakt likadant ut 1978 (tror jag det var) när jag gick där någon termin och red. Det var inte något roligt ställe då. (vet att jag blev helt chockad över det strikta skötarsystem som rådde för hästarna och tyckte jag uppnådde något när jag blev lite bekant med andraskötaren för den skäckiga hästen Senorita som var min favorit. Jo, för då kunde jag kanske på nåder få borsta hästeländets svans sisdär varannan vecka eller så. Eller nåt.) Det såg inte charmigare ut nu. Jag gick raskt vidare.

När jag kom in till Kalmar city hade jag gått 17,8 km och nästan 30 000 steg. (bildbevis nedan...) och var i stort behov av belöning. Därför avvek jag från vandringsleden och gick i stället rätt in på Gerdas Te- och kaffehandel där jag spenderade över tusen kronor på dels en ny tekanna (blå med vita prickar)(den ska jag ha i husbilen), dels en ny mugg med rosor på både in- och utsidan (om min familj läser detta kommer de att dra en djup suck. De tycker jag överdriver mitt mugginköpande något.)(men muggar med rosor på kan man aldrig ha för många av, det är min övertygade åsikt). Jag köpte också fyra sorters te varav någon hette något i stil med "all lakrits du kan tänka dig" och nu fyller hela husbilen med anis-doft. Håkan kommer att bli SÅ glad när han ansluter till mitt husbilsäventyr om någon dryg vecka.