Benen är skitgnälliga, faktiskt. Men själen är rätt nöjd, för idag har vi varit ute på verkligt fin orientering. Det är ju det vi gör, den här veckan, vi har köpt olika träningspaket (alltså kartor med färdiga banor på) från Västerviks OK, och så härjar vi runt i skogen och låtsas att det är O-ringen eftersom det skulle varit O-ringenveckan alldeles just nu om inte coronan härjat.
Likhet O-ringen: asbajströtta ben, lyckligt huvud och en kropp som hela eftermiddagen och kvällen skriker efter Hallå Mer Näringsintag!!
Väldigt olikt O-ringen: jag var ensam i skogen (det var bara igår vi orienterade tillsammans, jag och Håkan, idag sprang vi som vanligt och då är han mycket snabbare). Väldigt, väldigt ensam, och där var klippor och oländig terräng och rätt blött, och jag fick vara extra försiktig. Skulle man trilla och slå sig i O-ringenskogarna så finns det alltid folk i närheten som kan kalla på hjälp. Skulle jag trilla och slå mig när jag är ensam så hoppas jag att jag har gjort rätt inställningar på min nya löparklocka så den kallar på hjälp. Det kan ju ta ett tag, även om det funkar. Det är ju inte som att jag ligger och har stukat foten på Stortorget i Västervik, precis.
Nä, för idag var vi iväg en bit. Vi tänkte att vi tar den jobbigaste och längsta orienteringen, och den som låg längst bort, första dagen medan vi fortfarande var rätt pigga och starka.
Det var: 11 km att cykla dit.
Sedan: en orienteringsbana som på pappret och fågelvägen pratade om 6,5 kilometer, men som i verkligheten blev drygt 11 km löpning för mig. Märk väl i oländig terräng med berg, blåbärsris, stenar och annat krafs i vägen. (så VANSINNIGT mycket blåbär i år, herregud, alla ni som vill fylla en spann på cirka 5 minuter åk till skogen norr om Västervik, hetaste tipset i år)
Och såklart som avslutningstrudelutt: 11 km att cykla hem.
Bevis:
(JA, jag har en ny klocka som sprutar statistik ur sig på ett sällan skådat vis)
Och jag är så himla glad för min klocka, som även direkt lägger in min rutt på kartbilder eller satellitbilder:
Men nu är det de där gnälliga benen som behöver tas om hand. De säger: "fatta att vi var i skogen i nästan tre timmar, bara för att huvudet är så uselt på orientering!!". Huvudet säger: "det här var ju jättekul! Imorgon gör vi mer av samma sort!" Benen ba: "Aaaaargh!"
Precis söder om där vi står på campingen börjar en rad med öar, som alla förbinds med en serie broar, och det går alltså en fin promenad rätt ut i Västerviks skärgård. Det är sommar, och fint, och jag borde verkligen, verkligen, och VILL verkligen verkligen ut och gå på de där broarna och öarna.
Men benen ba: "Näpp. No way. Glöm. Det."
Så här sitter jag med min laptop och skryter om min dag i stället.
 |
| Dagens karta |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar