Om jag börjar med festen: den firades alltså här på campingen igår. Det var raggarna från Trelleborg som tyckte "vråla" var enda rätta tonläget och som också tyckte att 70-talshits som "åh la paloma blanca" (herregud, jag minns inte vad titeln är, men den där sjöng jag på när jag var i kanske 7-8-årsåldern???) skulle höras av alla på hela Ivö, tillsammans med deras partyhöjande skrål. Och tonåringarna (ja, någon av dem hade förhoppningsvis körkort) alldeles intill oss körde modellen "tonårsbröl". Inte så mycket musik, mer det där brölandet som alla som jobbar på högstadiet eller gymnasiet väl känner till.
Det lugnade sig. Typ framåt 01.00, ungefär då jag ville börja somna. Och då började trummorna. Och det låter ju jobbigt, men det där var sådana där trummor som man liksom tappar på med fingrarna (hade de varit afrikanska skulle det varit djembetrummor, nu tror jag det var något mer från mellanöstern). Det var vattenpipefesten som drog igång med trummandet, och så sjöng de till. Och detta märkliga: det var rogivande. Jag älskade de där rytmerna och den där sången och somnade hur gott som helst.
Och berget, då? Det var vår orientering på Ivö klack. Och det var klättring upp och ned, och stenar och stenmurar som skulle klättras över, och utsikter som tog andan ur en. Här är kartan, med vår bana bryskt inritad med bläckpenna av mig:
Det var väldigt fint! Och väldigt jobbigt. Och varmt, tänk att idag kom juli på att den var juli och gjorde sitt soligaste jag. Så efter att vi sprungit, och cyklat tillbaka till husbilen, så inträffade det som händer kanske en gång om året, eller vartannat, när alla förutsättningar är rätt, möjligheter finns och humöret är det rätta:
Jag badade.
Foto finns inte.
Det var banne mig inte varmt i Ivösjön. Tjugo grader, kanske?
Resten av dagen avsitts i stol utanför husbilen. Jag läser om Sagan om Isfolket och har det förträffligt. Raggarna har tagit alla sina bilar och kört hem. Tonårsgänget har tagit alla sina flaskor och åkt hem. Vattenpipegänget är faktiskt kvar, så kanske jag får somna till trummor i kväll igen. I morgon ska vi springa på Kjugekull, en orienteringskarta som har så många stenar och små klippor att det ser ut som att någon droppat bläck på den. Jag återkommer med bild imorgon. Kanske jag bara promenerar runt där - det är så svårt att orientera så att jag ändå bara kommer att gå, och jag vill gärna ha kamera med för klippformationerna är helt fantastiska och behöver fotograferas.
Och förresten, på tal om fest: vi hade ju en egen, liten en, vi orienterare. En sån här som idrottare har, där tårtan där i centrum av bilden är den största synden, och klädkoden är "really casual". Alla orienterare känner igen det klassiska campingbords-långbordet - det är så här det går till på O-ringen. Och eftersom det var igår som O-ringen skulle ha satt igång i Uppsala om allt vore som det skulle, så fick vi väl ha ett litet alternativt långbord, då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar