Carolinas & Håkans husbilsäventyr 5 - the båttom is nådd

Idag nådde vi en ny bottenmarkering vad gäller glamouren i vårt liv. Middagen. Alltså, bara för att vi har inte har barnen med så har vi helt tappat det där med middagsplanering. "Det löser sig" och "vi kan ju gå ut och äta lite mer när det bara är vi två?". Jodå. Absolut. Men inte om husbilen står längst in på en jämra trång camping som är knepig att ta sig ur, och det är jättejättelångt att cykla in till stan, och benen har cyklat jättejättelångt och sprungit orientering över stock och sten... för då orkar man inte ta sig in till det där "vi går ut och äter".

Så idag hade vi tänkt beställa pizza från campingens restaurang. Det var lite tråkigt väder, och det var tydligen fler än vi som tänkt låta grillen vila ikväll. Så många att det inte ens gick att komma fram på telefon - de svarade inte.

Nähä. Men... cykla in till Västervik centrum och äta något då?
Det pallade vi inte.

Nähä. Vad hade vi i kylen, då?
Frukostmat. Oliver. Delicatobollar. Räkost. Bearnaisesås. Inget att bygga en tre-rätters av, direkt.

Nähä. Men... köra husbil in till Västervik centrum och äta något då, alternativt beställa pizzor där och hämta dem?
Det pallade vi inte heller. Örk.

Nähä. Men knata upp till campingens lilla affär och köpa något i stället, då?
Det pallade vi (och passerade då kön till campingens restaurang... den var lång). Men det var precis. Och vi pallade absolut inte köpa något som krävde någon typ av tillagning, mer än "värma upp i kastrull". Så: Bullens pilsnerkorv med bröd. Fyra stycken var, med öl till.

Oförutsett problem:
Vi hade ingen konservburksöppnare i husbilen... där stod vi med vår delikata middag, hårt instängd i plåt. Pallade vi gå tillbaka till affären för att köpa? Absolut inte.

Problemets lösning:
Oäkte maken gick loss på burken med Mystiska Ting från husbilens garage. Typ hammare och något spetsigt. Don't try this at home. Han överlevde. Korvarna kunde fiskas upp.

Kolla! "förbeställer du enkelt"... visst. Alla andra månader än juli, kanske.

Var det gott, då? Alltså, njae. Eller... nä.

Nä, nu får vi skärpa oss. När vi kör ifrån Västervik och vidare till var vi nu beger oss på fredag så får vi banne mig köra inom ICA Maxi och handla lite mer välgenomtänkt än "godis" och "bullar". Hur gamla är vi, egentligen??

Förresten: jag tog mig samman i går kväll och övertalade de trötta benen till en kvällspromenad. I skymningen gick jag ut till de där broarna och öarna, Korparholmarna tror jag mig nu veta att de heter. Det var fint. Det var också, trots den sena timmen, fullt med folk. Och broarna var fulla av långa rader av hoppfulla fiskare i olika åldrar.

Och idag var det precis lika mycket cykling som i går för att komma till dagens orienteringsbana, denna gången på Gränsö. Det ligger egentligen ett stenkast från campingen, men med vatten ivägen och ingen bro. Så det är bara att cykla runt. Nästan 11 kilometer... och givetvis liiiiika långt hem när benen varit och yrat i orienteringsskogen. Jag var ute i nästan två timmar idag igen. Höjdkurvor är inte min grej, jag begriper inte hur de hänger ihop med den verklighet jag ser omkring mig. Men fin utsikt var det på några ställen. Och mörkblått av blåbär i skogen även här.

Det gick egentligen snabbare att cykla hem, men jag glömde stänga av klockan innan jag började stappla runt med att hänga upp blöta kläder och sånt där.