6 x sörja (plus en smörja)

Dagens sörja 1 - dimman som mer var som att köra bil i havregrynsgröt.

Dagens sörja 2 - den utanför tomten där all snö hade töat och införlivats med bygatans grus och där sedan ett antal grävskopor kört fram och tillbaka i ett gigantiskt lervällingsbad.

Dagens sörja 3 - häcken/hålet/schaktet/diket/gropen i och utanför vår tomt - känns helt surrealistiskt att titta på - särskilt i kombinationen mörker/dimma/ficklampssken. Kändes lite som en brottsplats, att det i det leriga hålet lätt kunde ha skymtat fram en halvt förmultnad hand eller nåt.
Tomten och rabatterna känns liksom så långt bortom gräsmatteklippande, putsande, sekatörsklippande och ogräsrens.

Dagens sörja 4 - sorgen efter min gigantiska fina hosta som praktfullt brett ut sig i hörnrabatten i alla år, typ 2 meter i diameter och som alltid blommar också. It is no more.

Inte den här men en likadan.

Dagens sörja 5 - den jag rensade bort från avloppet under handfatet. (samtidigt som Lisa hade tänkt gå och lägga sig: "Meh! Mamma! MÅSTE du rensa avloppet här JUST NU??) Hur kan det bli plack av samlade hårstrån, tvål och mänskligt avfall, liksom?

Dagens sörja 6 - vattenpölen utanför biblioteket jag inte såg pga sörja 1 (dimman) utan trödde rakt genom med mina inte-tänkta-för-vattenpölar-skinnkängor

Dagens smörja - den jag gjorde med mina kängor, Lisas kängor och mina och Lisas gemensamma kängor. Var väl lika bra när jag ändå höll på att ta bort vattenpölsleran liksom? Skokräm och impregneringssprej och duktighet.

En helt annan vinterdag...

Idag bjuder jag på några bilder från för några år sen. Det var en strålande vinterdag, och familjen L-G gjorde något så väldigt ovanligt för familjen L-G som att åka till Folkets Park i Malmö för att åka skridskor.

Jag tror det här bör ha varit 2006, så Lisa skulle fylla fem och Erik sju. Jag hade i så fall precis börjat på bibliotekarieutbildningen i Lund, Lisa gick på dagis i mullegruppen på Väderlekens förskola och har ännu inte tappat en endaste av alla sina sedermera femtioåtta mjölktänder (ja, den här tjejen har mer än dubbelt så många mjölktänder som alla andra men det är en annan historia), Erik gick förskoleklass på Klågerupskolan med Birgitta Delring som fröken. Håkan jobbade på TetraPak och var den av oss föräldrar som ställde upp och åkte skridskor med barnen, medan jag som vanligt Vägrade Skridskor men gärna stod bredvid och hällde i mig varm choklad i stora mängder. Älskar varm choklad i termos!

Nu missar jag sånt som "Our Biggest Sale Just Got EVEN BIGGER!!"... hur ska det bara gå?

Igår blev jag helt plötsligt väldigt störd på alla mail som trillar in i min privata inbox men som inte är riktade till enbart mig utan bara är reklam. Nej, inte spam för dem plockar spamfiltret som väl är bort de flesta av. Men de där andra, de s.k. "nyhetsbreven".

Jag har egentligen inte funderat så mycket på dem innan - bara raderat dem direkt ur inkorgen. Mööööjligen ögnat igenom något lite snabbt om det har stått typ REA 70%!! eller så. Det som nu fick mig att till sist reagera och tröttna var två envetna rackare från Etsy och LookHuman som kom varje dag. Jag fick nog, och tog mig tid att öppna mailen ifråga, scrolla längst ner och hitta den lilla länken för "unsubscribe" för dem bägge. Ha! Bra! Skönt!

Sen fick jag stora städningsraseriet. Hur ofta kommer de där nyhetsbreven egentligen? Många gånger varje dag... egentligen är det så att jag varje gång jag öppnar mailen lägger lite tid på att radera bort ett eller flera nyhetsbrev. (jag är nämligen sådan att jag bara behåller de mail i inboxen som jag aktivt måste göra något med, typ svara något, uppdatera något, boka något...) Och läser jag dem någonsin, nyhetsbreven? Nej! Jag satte mig att systematiskt gå igenom den senaste veckans kastade nyhetsbrev i mailprogrammets papperskorg och trycka på unsubscribe, avbryt prenumeration, ta bort mig från adresslistan, avsluta uppdatering, förlora finfina erbjudanden och allt vad det är det kallas när man plockar bort sin mailadress från diverse maillistor hos företagens marknadsavdelningar.

Jag blev helt överväldigad av hur många det var! Återigen - inte spam alltså, utan alla var företag där jag någon gång handlat något och i samband med det lämnat min mailadress. Här är några av alla dem jag hädanefter Slutar Få Uppdateringar Och Fantastiska Erbjudanden från:

Dustin, Etsy, LookHuman, Rabalder, Indiska, Lindex, AdLibris Pocket, AdLibris Ungdomsböcker på engelska, Notpoolen, Amazon, Nordic Choice Club, AirBnB, Twitter, ICA, Coop, FlashWoman, Kitch'n, O-ringen, Hemmakväll, SydsvenskansStjärnklubb, Destination Gotland, Goodreads, Kokaihop.se, IKEA Family, ASICs Stockholm Marathon, Bloglovin, BookBub, Storytel, Playlists.net, AdLibris Hobby, Spotify, Google+, Stadium Member, City Gross, NetGalley...

Och då har jag ändå nu säkert glömt många som jag också avprenumererade på. Det trillar fortfarande in fler, men varenda nyhetsbrev jag får nu öppnar jag och avprenumererar.

Det är så himla skönt! Lite som att äntligen göra en storstädning hemma! Och när jag nu snart har "städat" helt färdigt, så kommer mailen som plingar till att vara till mig. 

Kort kommentar till gårdagens naturstudie...

...det att jag skrev att det bara två mil norr om platsen där jag fotade vägar fulla med blankis och åkrar i det närmaste fria från snö är helt annorlunda? Så här såg det alltså ut i Vismarlöv i morse när jag körde Erik till bussen:

Känns som en annan planet eller nåt. Och så åtta minusgrader och dimma på det. Ska jag ut och springa senare idag eller i kväll? Nä, tror inte det. Det finns gränser.

Skånsk naturstudie

Dagens bild är en Carolina-in-action-på-jobbet:

Eh, va? tänker du, är hon inte bibliotekarie? Eller har hon skolat om sig till något som involverar bilkörande? Lantbrevbärare? Kör hon budbil??
Nej, hon har inte skolat om sig. Hon är en mobil skolbibliotekarie. Bilden är från när jag idag körde från Smygeskolan (där jag och en kollega stått i bakgrunden medan skolans biblioteksråd (elever alltså) bokpratat i alla klasser om ett gäng nya böcker skolan köpt, mycket roligt!) till Väståkraskolan i Anderslöv där jag skulle hålla några presentationer på lärarmöten.

Och kör man från Smygehamn till Anderslöv så kör man över Söderslätt på små, smala och slingriga landsvägar. Anledningen till att jag fotade (och ja, mamma, jag stannade bilen i vägkanten under tiden) var att det är sån himla skillnad på väder och väglag och sånt. Detta är taget i närheten av Norra Åby som ligger drygt två mil söder om Vismarlöv. I Vismarlöv har vi mycket mer snö, som dessutom på många ställen har blåst in över vägen i ordentliga drivor. Men här låg knappt någon snö alls - däremot hade vinden polerat den snö som låg på vägen till rena blankisen. Nästan överallt var det blänkande is över hela vägbanan och jag fick köra mycket försiktigt. Och så strålade solen från en klarblå himmel och fick isen att blänka sitt allra vackraste. Lite som att köra på en discokula eller nåt.

Vackert? Ja. Kallt? Ja. Längtar till våren? JA.

Bandis och Skopis och de där är på g.

Här är en stilstudie av orangeklädd man med en sån där manick som orangeklädda män och kvinnor har för att mäta saker de tänker gräva upp. Han står på vår bygata. Bredvid honom står en vilande grävskopa. Den ska alldeles snart, typ om två dagar, få sätta tänderna i sagda bygata.

För en stund sedan pratade jag nämligen med Camilla, som i och för sig inte hade orangefärgade kläder, men som hade fyra orangeklädda män runt sig och vars arbete den absolut närmaste tiden kommer att gå ut på att med hjälp av diverse stora och respektingivande maskiner gräva upp allt vad Vismarlövs bygata heter (bilarna får ni ställa utanför byn så länge) och lägga ner rör. I dessa rör ska det så småningom flyta kommunalt vatten och avlopp.

I hela gräva-stora-hål-fast-det-är-fakking-januari-processen ingår att låta de imponerande maskinerna gräva en snutt in i vår trädgård. För att de ska kunna göra det måste någon slags kniptångsförsett monster rycka upp vår idegranshäck med rötterna. Egentligen inte hela häcken, men när ändå halva måste tas bort tyckte vi att hela kunde försvinna så kan vi ha något annat där sedan. (Mur? Annan häck? Taggtråd? Presenning...??) Stenmuren som bildar rabatt framför häcken måste brytas upp. Stenarna kommer att sparas i en hög men mina pioner får jag tyvärr säga adjö till för alltid. Synd - de har ändå stått där sedan långt, långt innan vi flyttade in.

Vi får väl ändå vara glada att själva anslutningsgrävandet vidare inne på vår tomt och upphackandet av uterummets golv och det där inte behöver ske förrän kanske i maj eller juni. Det hade inte varit så där himla kul att göra det nu.

Nå. Det blir mycket spännande, det hela. Trist bara att Erik inte längre är i sin grävskopor-och-hjullastare-är-det-fräckaste-som-finns-i-hela-världen-fas. Tänk om grävskoporna hade kommit då? När det var Byggare Bob som gällde på TV och mormor suckade över att hon tvingades högläsa faktaböcker om vägmaskiner för sitt barnbarn? Han hade gått i totalspinn...

Möjligen hade de hjälm. Fast det kunde jag inte se.

108:an som går bland annat mellan Svedala och Staffanstorp är inte till att cykla på. Om vi börjar där? En del sträckor är till och med förbjudna att cykla på (fyrfiliga med mittvajer och hela konkarongen) men då finns det sådana där alternativgrusvägar vid sidan av den. Men även där det faktiskt är tillåtet att cykla på 108:an är det inte klokt att göra det. Det finns ingen vägren. Alls. Bilarna håller mycket sällan de lagstadgade 80 km/h som de borde. Sikten särskilt genom Bökebergsskogen är begränsad. En cyklist som vinglar fram på 108:an lever farligt, så är det bara.

Tänk nu att den där cyklisten väljer att köra på 108:an när det är mörkt? Det finns ingen vägbelysning. Inte bra, va?

Tänk dig nu de tre cyklisterna jag körde om på väg hem från jobbet idag, på 108:an i närheten av Holmeja. Det var januarikväll och mörkt. Det var förresten inte bara mörkt - det var dessutom dimma. Sikten var usel. Och de där tre cyklisterna? Hade de reflexvästar på sig? Nej. Hade de ens lysen på cyklarna? Nej!

Hade de dödslängtan? Troligen.

Lite glada tillrop behövs, tack.

Snälla ni, berätta några saker som är bra med vintern? Just idag är jag så totalt anti-vinter så att jag nästan har beslutat mig för att gå i idé. Det är kallt, det är snö, och det är inte vackert alls (nej!! det är BARA grått). Det är mörkt redan vid 16-tiden, det är snorigt, det är frusna fingrar, det är halt att springa, det är halt att gå på promenad. Det är återgång till arbetet och folk ser så dystra ut. Det är januari. (enuff said) Det är hårt på marken. Det är kallt att sätta sig i bilen, det är jobbigt för sonen att ta sig till bussen i Klågerup, det är höga elräkningar, det är mörkt när jag vaknar. Fåglarna ser frusna ut.

Det är bara... blöh. Och alldeles för länge tills våren kommer.

Alltså: snälla! Skriv saker som är bra med vintern åt mig! Innan januaridepressionen tar mig helt!

Och januari har sina traditioner

Jo, det här med julpynt, julgran, tomtar, ljus och allt det där? Det är viktiga grejer. I december, that is. Då ska det under stort mys plockas ner från vinden. Locken ska förväntansfullt lyftas av lådorna, tidningspapper ska försiktigt packas upp och tomtar ska tas fram med diverse åh! och oh! som ackompanjemang. Åh, de här tomtarna har vi alltid på köksbordet! Och här är mobilen som har hängt med sedan jag var yttepytteliten. De här änglarna brukar stå här, den där ljusstaken där...

Och så pyntas det. Barnen tindrar med ögonen. Hemmet fylls med tomtar, änglar, katter med luvor och annat vackert. Stjärnor hängs upp, ljus tänds. Julstämningen ökar. Ännu bättre blir det när granen äntligen tas in och kläs. Kulor, julgransljus, spira...åh! nu! nu kan julen komma! Nu är allt på plats!

Sedan kommer julen. Sedan går julen. Sedan händer nyår, och sedan kommer januari som ett fönsterkuvert på posten. Sedan... ja, sedan har alla över en natt blivit aströtta på allt julpynt. Och sedan kommer Januaritraditionen. Den går ut på att allt pynt ska plockas bort från granen, gran plus tusen miljoner barr ska ut ur huset (eller, numera (jubel!) är inga barr involverade i vårt hus - granen ska plockas isär och läggas ned i en låda), alla tusen tomtarna och änglarna och mössen och katterna och luvorna och banne mig också en liten daggmask med tomteluva... allt det ska samlas in, packas in i tidningspapper och stoppas ner i lådor. Alla lådor ska bäras upp på vinden. Glitterrester och frigolitskit och bitar av tidningspapper ska plockas upp från golvet.

Tindras det nu? Nej. Finns det något liknande intresse som det i december? ("mamma, när ska vi julpynta?" v/s "mamma, ska vi inte ta och plocka ner alla tomtar?") Nope. Spelas glad julmusik när granen plockas ner? Nej, nej, nej och åter nej. Det är alltid samma januaritradition:

Jag plockar ner varenda pinal, packar in i tidningspapper och bär upp lådor på vinden. Ensam. Varenda jämra januari.

Tomten får nog köpa en större släde...

Fotot nedan tog jag ett par veckor före jul (kan man ju se på adventsljusstaken, va?!) - nu kan jag lägga upp det på bloggen. För det måste jag ju - det här är bara så himla dumt.

Det lilla svarta paketet innehåller en Harry Potter-trollstavsimitation (eller för att vara exakt, och det är det somliga i min närmaste omgivning som definitivt är, så är det Luna Lovegoods trollstav). Dottern hade önskat sig en sån i julklapp, och jag beställde den från Amazon i Tyskland, tillsammans med en tröja (och för exakthetens skull: en tröja med Hufflepuffs logga tryckt på)(och vet du inte vad Hufflepuff är så får du ta och trolla bort dig själv, alternativt ringa Lisa och fråga). Tröjan kom separat, och ett par dagar senare trillade avin ner från posten om att det fanns ytterligare ett paket från Amazon att hämta. Skönt att det hann fram i tid, tänkte jag, körde till posten (eller, nä, vi hyllar ju exakthet i det här inlägget: jag körde till ICA i Bara a.k.a postutlämningsställe) och lämnade avin.

Killen som jobbade där gick in till pakethyllorna och letade. Hittade ingenting. "Vet du varifrån paketet skulle komma?" frågade han. "Ja, Amazon", svarade jag. "Det ska vara ett ganska litet paket, tror jag". (Trollstavar är ju inte så stora, trots allt)

Han letade lite till. För säkerhets skull gick han till slut bakom väggen där de riktigt stora paketen tydligen förvaras. Och fick napp. Han återvände med ett paket som mest såg ut att innehålla en flaggstång eller något liknande. Jag protesterade och tyckte att det absolut måste ha blivit något fel, men killen envisades. Det var mitt paket, det kom från Amazon, och om jag nu var så dum att jag beställde flaggstänger på postorder så fick jag väl stå mitt kast. Typ.

Jag tog mitt löjligt långa flaggstångspaket och fick med nöd och näppe in det i bilen. Väl hemkommen öppnade jag det och fann.... luft. Luft, luft, och så allra längst ner i ena änden alltså den lilla svarta och eleganta låda som innehöll trollstaven ifråga.

Frågor som spontant uppstår:
1. Varför?
2. Har de inga mindre kartonger i Tyskland?
3. Varför?
4. Onödig fraktplats i lastbil etc??
5. Varför?
6. Personen som packade kan omöjligt ha tagit examen i barnleksak nummer 1A, ni vet den där stoppa-fyrkant-i-fyrkantigt-hål-och-rund-sak-i-runt-hål...