Carolinas & Håkans & Lisas husbilsäventyr 4 - avslut

Nu är vi hemma, och jag har lånat Lisas rum för att skriva lite medan hon har intagit vardagsrummet för träning framför TVn. Det är berömvärt, det där tränandet, men inbegriper förstås en hel del oväsen som typ nattklubbsmusiksbakgrund, helylleamerikanska hejarop och instruktioner samt studs och stön från den tränande. Jag borde såklart också, men jag tänker springa... någon dag. Kanske imorgon. Kanske till hösten. Blöh. Pallar-inte-samvetet gör att det känns extra gött att stänga in sig i Lisa-rummet medan Lisan tränar: Lugn och ro + glömmer att hon gör och inte jag.

Nå. Precis som det brukar när vi kommer hem från en längre husbilsvistelse så jobbar hushållsmaskinerna, främst tvättmaskinen, för fullt och jag har samma stora behov av att städa diskbänken som jag alltid får när Någon Annan (läs: barnen) huserat fritt i köket och inte har samma uppfattning om disktrasans användningsområden som jag har. Det är inte jättestökigt i köket, det är det inte (och Lisa har banne mig städat ugnen medan vi var iväg), men det är inte kan-dra-handen-över-ytor-och-inte-känna-smulor-kladd-alls-nivån, och den bara måste jag ha för att må bra i själen.

Igår styrde vi hemåt genom mestadels ösregn. Jag hade i ett svagt ögonblick sagt att vi ju kunde svänga förbi Ullared, och jag kunde till och med följa med in en sväng på Ge-Kås eftersom jag ville kolla på lite billiga fritidsbyxor. Annars brukar det vara så att vi kör dit, jag stannar i husbilen och Håkan går in.
Ju närmare Ullared vi kom, desto mindre lust hade jag på hela evenemanget. Hallå - en regnig tisdag i juli någon dag efter löning? Värsta dagen för ett Ge-Kås besök redan vanliga år, och i detta corona-2020? Örk. Men vi kom fram, oäkte maken hittade elegant sista lediga platsen på husbilsparkeringen nära varuhuset (och inte den flera kilometer bort som kräver matar-bussresa för att komma till varuhuset...), vi gick bort till kön för att komma in och den var löjligt lång. Modigt stannade jag kvar, och den rasslade (ja, ni har väl varit vid Ge-Kås? rassel rassel rassel är ljudtapeten där från alla tusentals kundvagnar) på rätt kvickt ändå, vi var nog inne på 15-20 minuter.

Ett par billiga fritidsbyxor var det ja. Hehe, vem trodde jag att jag skulle lura med det? Jag gick ut från Ge-Kås flera timmar senare, hade två fulla kassar och hade två par fritidsbyxor till vandring och annat sånt, ett par tunnare och ett par tjockare. De var ju så billiga.. Dessutom en ny handväska i läder, en ny jacka i fuskpäls/dunjacka (vändbar), några tights, schampo och balsam och allt det där som ska has i kundkorgarna, bröd, en liten glaskanna till Erik, massvis av nya plasttallrikar till husbilen, godis och lite annat som jag glömt nu. 1900 spänn lite drygt. Ka-tjing, sade Ge-Kås, och lade min summa till de där löjligt stora pengasummorna man ser i tv-programmen om Ge-Kås. Och om folk höll avstånd i varuhuset? Jo, nog tror jag vi alla försökte. Och nog tror jag det var insläppsstopp på hälften så många som varuhuset egentligen tar in, hälften av utgångskassorna var stängda. Men... det myllrade ju av folk ändå. Jag vaknade minsann i natt och kände att jag hade fått covid-19 och låg och oroade mig för det och annat (så där vansinnigt irriterande som man gör om man vaknar mitt i natten och inte kan somna om men ändå inte kan göra ett skit åt allt det man ligger och oroar sig för, avskyr dessa nätter). Men somnade till sist om, och när jag vaknade hade jag tydligen snabbt tillfrisknat. Igen. Tror jag har fått covid-19 sisådär tjugo gånger nu sedan mars. Varje gång har det gått över innan den funnits på riktigt.

Well. Nu tar vi semester hemma några dagar medan vädret regnar av sig, så får vi se om vi hittar på något mer kul sedan. Ännu är det ledigt ett tag till.