Carolinas & Håkans & Lisas husbilsäventyr 2 - våtversionen

Husbilsäventyr, ja. Just nu består det av att sitta i sagda husbil medan regnet vräker så hårt ner över den att jag får ont i huvudet av ljudet mot taket. Regn låter alltid väldigt mycket mot husbilstaket. Men vi sitter inne, är varma och torra, har böcker, tv och godis. Och regnet höll upp tidigare så pass länge att vi kunde sitta utomhus och äta pyttipanna på papperstallrikar. Men nu ändå: huvudvärk av pyttipannalukt (fläkten i husbilsköket består av "öppna fönstret och hoppas på det bästa") och regndunder.

På förmiddagen i dag sken solen, och väderappen lovade sturskt att det på sin höjd skulle bli molnigt. Vet inte var den fått det ifrån, tidigare hade den pratat om regn hela dagen. Men - vi trodde på den, och gav oss ut på en vandringsled som heter "Grönderundan" och skulle vara sisådär 10-12 km. Först var den en platt, beskedlig stig genom granskog. Sedan morskade den upp sig till grusväg. Och sedan blev den till stig som gick uppåt, uppåt och ännu mer uppåt och sedan uppåt lite till, och sedan var vi vid något som hette Misterfalls askäng som mest såg ut som en vanlig hage. Vi gick vidare uppåt och uppåt tills vi nådde toppen av vilket K2 det nu var, och där någon vänlig själ hade ställt en "vila-er-nu-bänk". Det gjorde vi.

Strax efter jag lagt upp denna skrytarbild på Instagram och Facebook så ändrade vädret uppfattning om sig själv och sina intentioner, och började regna. Dugg först, sedan mer dugg, och sedan strilregn. Och stigen gick nedåt, nedåt och ännu mer nedåt, tills vi kom till något som hette Humlehögsravinen. Den var dramatiskt vacker, vi var dramatiskt blöta och bestämde oss för att dimpa ner i mossan och äta vår medhavda matsäck.

Därefter drog vandringsleden vidare mot äventyr upp i Tolvmannabacken, men det gjorde inte vi eftersom tanken på varm dusch, torra kläder och innesittarliv i husbilen lockade mer. Vi vek av från leden och gick på egenvalda grusvägar rakt till campingen i stället, och har nu suttit i husbilen sedan dess. Förutom middagsstunden, då.

Det är glamoröst, campinglivet, det är det.