Tusenlapparnas dag

Jag väcktes i arla morgonstund (jo, klockan var 8:29 vilket en vanlig tisdag hade varit har-precis-kommit-till-jobbet-dricker-första-koppen-kaffe-kollar-mail-stunden, men en semestertisdag är det banne mig "arla morgonstund") av att verkstan ringde om husbilen. Verkstadskillen hade tagit den redan på måndagskvällen (såg jag SÅ bedrövad ut??) och nu ville han ringa och berätta dels att den var klar att hämta, dels vilken himla tur jag hade haft. För den där starten vi gjorde här i Vismarlöv för att köra in husbilen till verkstaden? Det var liksom sista starten. Sedan var den död. Verkstadskillen hade inte ens kunnat köra in den i lokalen. Och anledningen? Alltså, jag pratar ju som vi konstaterat sedan länge inte bilmekaniska, men om jag översätter till begriplig Carolina-svenska så är summan av alltihop ungefär: någon kabel som går från bilbatteriet till ungefär allt i motorrummet hade sakta men säkert gängat ur sig, och låg nu och darrade på sista gängan. Den hade alltså haft kontakt ibland (då startade motorn och vi kunde köra) och ibland inte (då startade inte motorn, och om det var under körning så tändes varningslampan för "allmänt fel". Jag hade mycket väl kunnat få totalt stopp på vägen när jag körde hem från Simrishamn. (tjoho... säkert på den delen av 2+1-vägen när det var just "1"-väg så att säga) Och eftersom dagens bilar och husbilar inte är bilar lika mycket som rullande datorer så hade husbilens "dator" fört en logg över sitt lidandes historia som nu kunde skrivas ut och beskådas.

Well. Det som var löst drogs åt, det som hade dålig kontakt byttes ut, och verkstad + husbil meddelar oss nu att: dra för all del iväg på semesterns Riktiga Husbilsäventyr, Det Som Ska Vara I Flera Veckor. Så det ska vi. Sticker nog redan på fredag, och börjar nog med orienteringsträning i Kjugekull och Ivötrakten (många "nog" här men vi har inte bestämt säkert än) och sedan kör vi till Västervik för mer orientering. Sedan får vi se.

Annat dyrt jag gjort idag: (ja, för så klart ville verkstadskillen ha betalt för sin arbetstid även om kabeln han bytte inte var så dyr) Jag har köpt en ny träningsklocka! Den gamla var trött och död, och nu har jag köpt en superflådig med så många funktioner att jag inte ens orkar läsa om vilka de är. Och så kan jag lägga in spellistor från Spotify på den! Den här:

Så när jag suttit och pillat på alla knappar på den en lång stund så drog jag till Bökebergsskogen. Där stod jag då utrustad med:

• nya Asic Gel Kayano 26 (köpta för ett par veckor sedan bara)
• ny sportbehå från Casall, inköpt idag
• ny svindyr sportklocka som stöddigt väsnades om att den hittat gps-satelliter och kunde jag komma igång någon gång?
• trådlösa hörlurar från Jabra som iofs är ett par år nu men fortfarande Galet Coola Och Bra

... och insåg att alla de här grejerna faktiskt trots allt inte kunde sköta själva löpningen åt mig. Den var jag tvungen att utföra själv.

(va? sjukt jobbigt ju...)

Så jag stånkade iväg. Men sen, när jag sprungit färdigt och tryckt på stoppknappen på klockan? Då kopplade den upp sig på telefonen som raskt spottade ut mer information om min genomförda löptur än jag ens visste kunde finnas... Det är kul med teknik.

Ja, ja, det här är bara första bilden. Sedan kunde jag läsa mer om tempo och puls och jämförelser med tidigare träningar och... 

Och allra sist i dagens bla-bla-bla-inlägg bara ett litet inpass från vårt hus. Det tycker sig rätt orättvist behandlat som överges hela tiden av mig på semestern för att jag ska slippa alla "borde" och "måste". För huset och trädgården gör faktiskt sitt allra bästa just nu, och bjuder på blommor och frid och utsikt och mys, och om man bara bortser från de mer ogräsiga inslagen så är det stor skönhet här. Av det mer vildvuxna slaget då.