Carolina-kalender i pestens tid: 8

 Idag är det tisdag. Inte min favoritdag i veckan ens alla de andra månaderna på året, och absolut inte i december. Men, jag vet, "var glad och tacksam för att du är frisk nu i dessa tider." Ja, det är jag ju, och gudars, vad jag är trött på det där uttrycket. Det har nu slagit ner "på grund av rådande omständigheter" från tronen, uttrycket som härjade hårt under coronans första halvlek då före sommaren. 

Nu kom jag av mig i utläggningar om fraser. Var var jag? Just det ja, jag höll på med att dissa tisdagar i allmänhet. Här är två tisdagsfails:

Tisdagsfail #1 - Carolina besöker en högstadieskola för att träffa en person i skolbiblioteket. Det är snabbt in till biblioteket, bara träffa den personen och prata med henne en stund, sedan ut från skolan igen. Ni vet, "rådande omständigheter" och allt det där, och inte trängas med folk i onödan. Och då alltså helst inte tränga sig in i andras personalrum för att dricka förmiddagskaffe. Nej, "under rådande omständigheter" så har jag tagit med mig kaffe i en termos hemifrån. Det sitter jag nu och dricker ute i bilen på parkeringsplatsen utanför skolan, äter min medhavda macka till och känner mig rätt fånig på alla vis. Men tänker "vem bryr sig, ingen ser väl att jag sitter här och kurar i min bil som en annan fågelskådare eller stalker eller polis på spaningsuppdrag. Med kaffe." Så tänker jag - varpå det plötsligt nalkas en hel flock högstadieungdomar. De stannar, precis invid min bil, och jag hinner tänka why?? innan jag inser att de väl struntar i min bil, hur orange och fin och Mini den än är. De är där för att beundra den splitter nya mopedbil som står parkerad intill min bil, och som tydligen ägs av en tjej i gruppen. Jag tittar djuuuupt ner i mobilen och försöker se ut som att jag faktiskt håller på med något viktigt som kräver att jag sitter i bilen just här. Inte som om jag gömmer mig med min  kaffetermos för att jag inte vågar (ok då, bör) gå in i främmande personalrum. 
Nå. De beundrar färdigt, och drar iväg utan att åtminstone högt fälla hånfulla kommentarer om stalkers i orange bilar. Och jag kan köra iväg till nästa skola och diskret glida in för att göra mitt ärende i biblioteket där. 

Fy för farao vad jag är trött på den här pandemin nu. 

Ja, ja, jaaaa, jag veeeet att jag inte är ensam om att vara det. Kan vi säga det tillsammans då? 

VI ÄR SÅ TRÖTTA PÅ DIG, CORONA! GO AWAY! LÅT OSS SKÖTA VÅRT ARBETE OCH LEVA VÅRA LIV IGEN, UTAN DIG! BE GONE! BE GONE! BE GONE!!

Jaha. Över till

Tisdagsfail #2 - som bara är dumt. Carolina har, som redan rapporterats häromdagen, upptäckt att det finns nya pokemons att hitta. Och det är särskilt en som hon vill ha, men som inte dyker upp. Det är en vattenpokemon, som kanske är lättare att hitta nära havet? Så vad gör Carolina, när tisdagen äntligen är slut och hon kan sätta sig i bilen för att köra hem och njuta av sin kväll? Jo! Hon kör ner till hamnen i Ystad för att leta pokemons! Och är tvungen att parkera bilen och gå iväg in i gränderna i Ystad för att kolla lite till, och lite till och lite till. Och eftersom hon ju bara ska gå en liten runda, så tar hon inte ens vantarna med sig från bilen. Och så går hon, och så går hon, och så är hon kissnödig, och så fryser hon så att hon skakar. Och... allt i onödan, för just det där särskilda, jämra pokemonstret vägrar infinna sig. En sketen samling pixlar i ett fånigt spel. Så ovärt. Så icke värdigt för en 53-årig skolbibliotekssamordnare med stort behov av kvällsfrid. Så dumt. Händerna har fan inte tinat upp än.