Decemberlördag sista helgen före julveckan. Vad gör man då? Spelar golf, förstås! Det var ju... någon typ av uppehållsväder i alla fall. Vi spelade på Kvarnby golfklubb i Malmö, den klubben oäkte maken var med i många år innan hans långlånga golfuppehåll kom (ungefär ungefär samtidigt som orienteringen introducerades i våra liv). Så han var bästa banguiden. (bra, för vi fick inte med oss någon i pappersformat och ingen alls fanns vid utslagsplatserna heller)
Missräkning 1: skylten som stod på dörren till receptionen om "Vagnförbud från 18/11". Jahaja, tack för den. Ingen info om detta gavs när vi bokade (och betalade) vår greenfee i förväg, vare sig i mail eller på hemsidan. Det blev till att koppla loss våra bagar från vagnarna och kånka dem över axeln. Eftersom de är vagnbagar har de inte någon sån där fiffig sele som bärbagar har. Eller stödben när man sätter bagen ifrån sig. Så jag lade bagen ner varje gång jag skulle slå (annars välte den ändå förr eller senare) - och både bagen, mina byxor (där den sedan skavde emot), jackan och ungefär allt blev kletigt av lera. Kul utomhussport detta.
Missräkning 2: (fast detta visste vi i förväg) Det var obligatoriskt att använda slagmatta på alla slag utom på green. Vanligt på vintern, och innebär en liten löjlig plastmattebit typ som en fjärdedels dörrmatta som ska läggas under bollen innan man slår för att skydda gräset. Det var första gången jag använde sån, och det var ett pysslande varje gång man skulle slå. Lägga bagen, lägga lilla slagmattan, gräva upp peg och boll ur fickan (de ligger normalt i vagnen, men... se "missräkning 1", försöka att slå på bollen och inte på mattkanten...
Men.
Glad överraskning 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 (Kvarnby har 12 hål numera): tydligen fick denna lilla löjliga slagmatta mig att skärpa mig enormt på att träffa bollen rätt. Och jag spelade skitbra. För att vara mig. Fick ihop många poäng (41 p när datorn räknat om "som om jag hade spelat 18 hål") och var så nöjd med alltihop att jag förlät Kvarnby bagkånkandet och slagmattorna, och december för att den roade sig med dimma och fukt och lera.
Golf är en himla kul utomhussport.
Väl på plats i bilen så körde oäkte maken, och jag deltog i en digital julfika med mina kulturkollokollegor. Så klart det hade varit bäst på plats hemma med dator och hörlurar och sånt där, men nu är ju golf en livsviktig sak, så det fick bli deltagande från bilen, via mobiltelefonen. Och det funkade fint. Tänk så fantastiskt, ändå? När jag jobbade på Tetrapak för sisådär 15 år sen var videokonferens fortfarande något tekniskt imponerande som försiggick i vissa speciella konferensrum med rätt utrustning.Och nu? 8 pers har möte med bild och ljud, och jag deltar via min mobiltelefon, på väg i en bil...!
Det var ett väldigt trevligt möte, för övrigt. Men oj, som jag längtar efter att få träffa de här människorna på riktigt snart. Ha en läshelg tillsammans, sitta och äta frukost (och fika och middag och...) tillsammans länge, länge med prat om böcker och livet. Till våren kanske? Eller i sommar? Hoppas!
 |
| Skärmdump från mobilen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar