Nu får jag skynda mig att skriva så här på kvällen på dan före dan före dopparedan innan den har hunnit bli dan före dopparedan i stället, för hur skulle det se ut? Ingen ordning alls.
Ordning var det däremot på mig och dottern idag när vi bakade lussekatter. Inga krumbukter här med att göra utstuderade lussekattsformer som "prästens hår" och dubbla eller korsade manicker, eller konstfärdiga ting så där som vi gjorde förr. Nä, här var det bara de vanliga s-formade lussekatterna, rull rull med millimeterprecision. Målet var liksom själva ätningen, inte bakandet eller vägen dit. Vi får äta intensivt nu - vanliga år bakar vi lussekatter till första advent och har i frysen fram till jul. Nu kör vi elfte-timmen-bak och speed-ätning. Men så får det vara när dottern inte kommer hem förrän precis före jul.
Och igår var det vintersolstånd, och då har vi som tradition att gå en sen kvällspromenad när det är som allra mörkast, och liksom hjälpa till att vända saker och ting rätt. Nu inföll tydligen årets vintersolstånd ungefär vid 10 på förmiddagen igår, men det struntade vi i och gick ut sent på kvällen ändå. Ska det vara, så ska det, och det ska vara mörkt och knäppt och vår grej.
Nu går vi mot ljusare tider. Mot nytt år och friskhet i världen och vaccin och gränser som öppnas igen och bibliotek som funkar som vanligt och kramar och folksamlingar och... ja, fast först blir det lite ljusare på morgnarna och kvällarna. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar