Idag snöt jag mig ordentligt, och sen körde jag iväg till Lund. Närmare bestämt pendlarparkeringen vid Lunds södra infart. Där hade jag bokat tid för covid-19-test, och där stod en liten kö av bilar som jag anslöt mig till. Väl inkapslade män kom ut och tog emot våra körkort med tång, varpå de gick in i sin byggbod och hämtade oss varsin påse med provtagningsutrustning och instruktioner.
Jodå, jag visste det skulle handla om en lång tops och kräkreflexer, men ingen hade förberett mig på att den inledande saltlösningen inte alls bar sig åt som det nässpray jag trodde det skulle göra. Det invaderade näsa, svalg och allt. Och sedan gick det bara utför i trevlighet efter det. Jag ska bespara er detaljerna men slemmigt och kleggigt var det. Och jag har fan fått torrhosta efter de där kräkreflexerna som visade att jag hade "hittat rätt ställe" i svalget att topsa runt i.
Nu är det bara att vänta på provsvar. Jag vet inte vad jag vill. Hoppas på negativt - för då kan jag släppa alla tvångstankar på att lilla rethostan jag har kan bli jättejättefarlig-syrgas-elände, och så kan barnen och vi fira jul i god ordning utan karantän. Hoppas på positivt - för då har jag haft eländet och har förhoppningsvis antikroppar fram till vaccinet kommer. Så jag får inta en helt optimistisk inställning: vad än provsvaret blir så bör jag bli glad?
Vet ni vad - nu får det här bli sista dagen den här bloggen är rena sjukdomsjournalen. Nu har jag gjort min lilla corona-wallraff och uttömt ämnet, tycker jag. Och så låter jag köpenhamnspolisen sammanfatta det hele pa en udmaerkt måde:
bla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar