En måndag vi längtat efter - för ikväll kom vår Lisa hem. Sedan hon flyttade till Visby för tre och en halv månad sedan har vi inte träffats, och det har lite varit som att bli av med en del av mig själv. Hon fyller huset här hemma med prat och sång och musik, men förutom det så är det ju hon och jag som åker till stan och går i affärer, åker till biblioteket och väljer böcker, kollar på filmer där det är romantik och inte skjutvapen som står i fokus, sitter länge vid frukostbordet tillsammans... ja, allt. Vi har ju pratat med varandra i telefon dagligen sedan hon flyttade, visst, men det är det där att vara tysta tillsammans också, göra saker tillsammans, sitta i läsfåtöljen och läsa medan hon sitter vid pianot och spelar och sjunger.
Nu har jag henne här ett par veckor. Just nu sitter hon i tv-fåtöljen och är rusig av lycka över att vi äntligen fått fiber-tv här hemma, med alla dessa kanaler och filmer och serier och... ja, allt vad det nu finns att plocka hem i menyerna (jag är ju tv-analfabet och har ju inte själv kollat vad som finns även om oäkte maken har kollat på mycket film sedan fiberanslutningen blev klar). Det första oväsendet som bjöds i bakgrunden här var Hela England bakar och nu är det någon av Die Hard-filmerna.
Imorgon skickar jag henne till affären med en lista över ingredienser för imorgon kväll ska vi göra lussekatter, och kola med havssalt och vad det nu mer var som stod på listan över Nödvändigt Julstök.
All is well.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar