Lille-julafton chockade oss med att inleda med sol och blå himmel. Så mor och dotter idkade carpe diem och körde till Bökebergsskogen och gick en långpromenad. Det var rätt lerigt på sina håll, det kan erkännas, men en bra sak ändå. Särskilt med tanke på att när vi kom hem hävde ner 3 dl vispgrädde, 3 dl socker, 1,5 dl sirap och 50 gram smör i en kastrull och kokte kola. Bara nyttigheter, alltså. Receptet brynt smörkola sms-ade dottern till mig för ett par veckor och tyckte att "sån här gör vi, ser jättegod ut!". "Visst", tyckte jag, och talade mycket tyst om mina kolakokningsförsök genom åren och tittade på bildens elegant skruvade kolastänger med lite havssalt trendigt strösslat över, "klart vi gör". (eller försöker, i alla fall)
Men kors i alla tak och allt möjligt - den här gången blev kolasmeten perfekt! Vi pregade ner köttermometern i den och tvingade upp den till exakta 125 grader, och det gick på bara lite mer än 20 minuter, och sen stelnade kolasmeten som på beställning och stänger kunde skäras och skruvar kunde göras. De ser inte exakt ut som på bilden, men med lite fantasi ser man att det är ungefär åt det hållet i alla fall. Och det är ungefär det mest lyckade kolakokningsväg jag någonsin gjort. Heja oss. De är perfekt sega också.
Mer då? Jo! Jag har hämtat hem 1 styck son! Och han fyller huset som bara han kan med buller och bröl och bång och retning av syster, och allt känns alldeles perfekt, faktiskt. Just nu sitter bror och syster och tar upp hela vardagsrummet med våldsamt tv-spelande (de har dammat av vårt gamla WiiU och spelar sportspel). Granen står grön och grann bakom, och mor sitter i läsfåtöljen och tindrar med ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar