Kalastider...

Så här års är det extra bråda tider hos Landin-Grubb. Jag vet inte hur vi tänkte när vi födde barn 24 maj och 31 maj. Förmodligen tänkte vi att det var det vackraste tiden på året och att det måste vara väldigt fint att bli född då. Eller så tänkte vi förmodligen inte alls och det bara blev... (för vem kan planera in barnfödslar?? För övrigt fick vi reda på när jag var gravid med Lisa att det troliga datumet för hennes ankomst skulle bli 24 maj, dvs det datum som redan var upptaget av Eriks födelsedagskalas)

Förra helgen hade vi kalas för släkten för båda barnen (Jo, det var nog SÅ vi tänkte, förresten, att vi ser till att barnen föds med en veckas mellanrum så att vi kan slå samman deras kalas och spara pengar. Smarta vi var.) Ikväll är det dags för Lisas eget kalas. Barnkalas säger vi inte längre förstås. Ikväll handlar det om övernattningsfest. Bordet är fint dukat för Lisa och hennes fyra gäster som först ska få äta grillad fläskkarré följt av Dajmtårta (denna fantastiska uppfinning som alla ungar älskar och som Inte Behöver Bakas). Därefter tågar festdeltagarna upp till Lisas rum där de stänger in sig med godis i löjliga mängder samt filmen Titanic. Sen vet vi inte när vi ser dem nästa gång.

Jämför det med de där barnkalasen vi hade förr, ofta dagarna efter varandra (och vid något minnesvärt tillfälle samma dag, först det ena vid lunchtid och sen det andra några timmar senare), med 10-15 glada och mycket livliga gäster som skulle underhållas alternativt hållas i koppel. Allt var inte bättre förr.

Erik tänker sig också ha något slags tillställning men det får nog inte ens kallas kalas, tror jag. Han bjuder in kompisarna till filmkväll, helt enkelt.