I ämnet "saker jag nog borde sagt med lite tystare röst" har vi nu kommit fram till avdelningen Idrott. Jag lär i en diffus forntid (söndags) ha sagt att jag nu ska träna ordentligt för om ett år ska jag springa marathon. Jag sa det ganska högt. Skrev det här i bloggen också. Och la ut på Facebook.
Det där hörde de små flitiga och självgoda idrottsgudarna (jodå, det finns såna också). Och så tänkte de genast att vi ska testa hur tålig den där Carolina är. Vi skickar någon lagom elak bacill till henne. (ropar bortåt lagret: "Har vi någon lämplig förkylningsbassilusk inne?" Svaret kommer efter en stund: "Jorå, vi har ju den där Förkylning utan snor men med lite feber och hosta i en vecka" du vet den där bibliotekarier hatar att få eftersom de har så många bokprat och sagostunder om dagarna?" Nöjt: "Perfekt! Den tar vi! Skicka den till hon den där tror-hon-ska-träna-till-mara-Carolina, bor i Vismarlöv nånstans...")
Så där är jag nu. Har inte sprungit en meter sen i lördags.
Eller också var det några små omtänksamma gudar som tyckte att du skulle vila lite eller nåt. Maman
SvaraRadera