Söndag andra advent bjöd på 1-gradigt mörkgrått väder med dugg lite till och från, så mörkgrått att det fortfarande var mörkt vid 9-tiden på morgonen. Vad gör då en Carolina? Sover länge, sitter med frukost ännu längre med bok, adventsljus och sånt där man kan unna sig på vintern?
Nope. Hon drar, tillsammans med oäkte maken som är lika knäpp, iväg till golfbanan. Där var det ingen trängsel direkt idag. På driving-rangen var det ingen alls, förutom det där dubbel-knäppa paret Landin-Grubb då förstås. Bollmaskinen var avstängd så först fick man börja med att ta en hink och gå ut i det leriga gräset och plocka sina bollar. Sen stå och slå med fingrar som blev allt mer missnöjda och kalla. Och sen alltså ut för att spela golf i blött och lerigt underlag. Joråsåatte.... på en dum-skala kom vi nog snubblande nära max. Men nio hål fick räcka.
För sen åkte vi hem och... lindade in oss i filtar och belönade oss efter golfrundan med datorspel, bokläsning och tv-tittande? Nja. Oäkte maken gjorde det. Själv körde jag till Lund, hämtade sonen, körde med honom till Bokskogen (var vi inte där nyss?)(jo) för att ta en löprunda. Så där som man gör en mörkgråmulen decemberdag. Sonen sprang längre, jag sprang kortare och hann under väntetiden duscha och (framförallt) ta en bastu. Det var skönt.
Men här kommer dagens dummaste (och det var INTE jag): sonen tyckte att rätt klädval för att springa 13 km denna 1-gradiga decemberdag var: korta shorts och en kortärmad funktionströja. Och vantar. Ingen mössa. Inget underställ. Ingen vindjacka. Inga långa byxor. Gaaaahhh....! Själv hade jag underställ, tights, ullfrottétröja, mössa, vantar, vindjacka... Men sonen jag uppfostrat så gott jag kunnat intar en överlägsen attityd till vårt nordliga väder, ungefär "ignorerar jag det så finns det inte". Eller, jag vet inte. Jag kan inte försvara det. Jag tjatade och gnällde och försökte komma med bra argument hela vägen från Lund till Bokskogen där huvudinnehållet i det jag framförde var "Ta Bättre Och Varmare Kläder På Dig För Fan". Men sonen är en äkta Landin, vilket (som alla som känner oss vet) innebär att han är envisare än synden, och han skulle inte ta varmare kläder på sig. Punkt.
Well. Han fick väl frysa, då. Tänkte jag, där jag satt i bastun och filosoferade över små barn v/s stora barn och ungefär när i tiden jag fråntogs rätten att bedöma klädval utifrån väderlek. Måste ha varit någon gång när de gick på mellanstadiet? Eller var de äldre?
Sen tinade han upp sig själv hemma i vår dusch och bjöds på lasagne till middag, och så blev det söndagkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar