Denna blöta och mörka tisdag var jag ändå rätt nöjd med tingens ordning eftersom det myckna regnandet hela natten före hade gjort att marken nu var snöfri, slaskfri och allmänt halkfri. Så då offrade jag ett par komptimmar och åkte hem tidigare från jobbet för att hinna komma ut och springa medan det fortfarande var ljust ute. Det var ganska precis jag lyckades med det - elljusspåret var tänt när jag kom tillbaka mot slutet av min runda i Bokskogen. Och det regnade en hel del de sista kilometrarna så sikten var väl inte så där bra, klafsandet ganska rejält så kläderna var blöta och leriga, och orken var definitivt inte vad den borde vara. Men! Jag var ute i dagsljus! Jag fick frisk luft! Och det bästa av allt: sen fick jag dra av mig de där blöta och leriga kläderna, slänga dem i väskan, gå in i duschen och... sätta mig i bastun! Mmmm, att få basta när man har sprungit i trist och kallt väder. Och dessutom få basta utan att ha någon tid att passa, eller någon som väntar på en.
Men fasen vad jag måste börja träna oftare, det här duger inte. Kroppen kändes tung och ovillig, och stel. Det är bara det att det är så väldigt svårt att komma iväg på kvällarna när det är mörkt när man kommer hem från jobbet - känns som att kvällen redan är slut och att det är helt legitimt att bara sitta vidare med sin bok eller vid sin dator med datorspelandet.
Förresten har familjen L-G lite déja vu från julen för två år sedan när vi körde covid i olika stadier och intensiteter hela familjen: nu har sonen fått covid igen. Fast han har fått tre vaccinationsdoser så det verkar bara vara som en lätt förkylning den här gången. Jag och oäkte maken tog ju fjärde dosen i söndags och känner oss lugna, och dottern tar sin fjärde dos imorgon eller om det är på torsdag. Så vi kör familjejul utan oro. Men ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar