Inomhusorientering? Vad är ens det? Jo! Det är jätteknäppt men vansinnigt roligt! Det handlar inte jättemycket om att orka springa fort, eller ens springa (ganska mycket står man still och sliter sitt hår) - det handlar mer om problemlösning och hjärngympa. Som att vara inne i någon slags tredimensionell labyrint full av återvändsgränder och fällor.
Idag sprang (gick...) vi inomhusorientering på Rönnowska skolan i Helsingborg. Det var andra gången jag testade detta, så jag var lite beredd på klurigheter och kontroller som satt gömda i diskhoar, på folks skrivbord, bakom hyllor. Och jag visste att jag skulle börja med att bara stå och titta på kartan en god stund för att ens komma på vart startpunkt och första kontroll var.
Men... hallå?!
Hus 1 och hus 2 och herreminje och många våningar och VAR ÄR JAG?? Men... efter en stunds fundering hittade jag både var jag var och hur jag skulle springa, och sen var jag igång. Ända tills jag hade tagit kontroll 13. Sen var det ju bara att springa den där korridoren... men vad fan? Vem har byggt en vägg här? Jag behöver ju komma igenom här? Hm. Nähä. Men... jag kommer ju inte upp genom trappan jag behöver eftersom det är en spärr där. (kolla noga på kartan - tjocka lila sträck är alltså avspärrningar, där man inte får passera, och jodå, det står kontrollanter på plats och kollar så man inte fuskar. Kontrollanter finns också på de platser som är "enkelriktade") Och nästa våning har också en spärr där jag behöver komma fram?
Jag gick totalt i baklås. Stod stilla med min karta och försökte på olika vis hitta mig fram till kontroll 14. Höll på att förtvivla för det GICK inte. Tills jag efter 23 minuter (23 minuter stod jag STILLA och läste kartan!!) hittade den kluriga lösningen som handlade om trappa C upp till toppen, labyrint, trappa A ner i källaren, klur fram till trappa V som sedan tog mig till kontroll 14 som låg i en slöjdsal. (Rönnowska skolan är ett praktiskt gymnasium, och vi sprang alltså i undervisningssalarna som var alltifrån bygg, VVS till vård med sjukhussängar och handikapptoaletter)
Totala sträckan var alltså drygt 1 km eller nåt - och jag höll på i över 80 minuter. Många trappor, mycket hårslitande, men jag gav inte upp (trots de 23 minuterna till kontroll 14). Och roligt var det!
Eftermiddagen tillbringade oäkte maken tillsammans med dottern ute i mysvädret med att byta till vinterdäck på våra bilar. Jag roade mig (tillsammans med många, många andra) på ICA Maxi. Och dottern stannar kvar tills ikväll - vi har lockat med middag. Så det känns väldigt bra alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar