Carolina-kalender i mörkrets tid: 18

Denna söndag har jag bland annat ägnat åt att stå i kö på vaccinationscentralen för att få min påfyllnadsspruta mot covid. Jag hade en bokad tid. Det hade många andra som kom också. Och så var det en hel del som kom drop-in. Alla dessa blandades friskt i en enda stor folksamling där de som satt i stolarna närmast vaccinationsrummen vinkades in först oavsett när de anlänt till stället. Ingen begrep något, och efter en (ganska lång) stunds artigt och svenskt väntande på att mitt namn skulle ropas upp (eftersom jag ju hade bokat tid) så ledsnade jag, vässade armbågarna och ställde mig längst fram. Precis som många andra gjorde. Stämningen var rätt passivt-artigt-irriterad ("men jag har ju faktiskt bokat tid" hördes från många). Well. Jag fick min spruta, oäkte maken också, och så körde vi och köpte julgran. Och julgransköp ägnar jag inte många minuter åt ("får den där plats? "ja, det får den nog" "OK, då tar vi den") så det var raskt överstökat. Hem igen för en välförtjänt fika med pepparkakor. 

Alltså. Pepparkakor! Det kan möjligen vara så att meningen med julen är pepparkakor.

Här kommer en rad påstående om pepparkakor. Någon är möjligen mer åsikt än fakta, och någon kanske inte är helt källkritiskt granskad. Men när det gäller pepparkakor är jag inte så sträng bibliotekarie:

• På den åttonde dagen skapade Gud pepparkakan. Allt var därmed fullbordat, och Gud kände sig sjukt nöjd med sig själv. 
• Det är socker i pepparkakor. Väldigt mycket socker. 
• Du blir snäll av pepparkakor. Ta en till. 
• Det är minuskalorier i pepparkakor, vilket innebär att ju fler du äter desto nöjdare blir du med dig själv och livet. 
• Pepparkakor är mycket nyttiga för dina tänder. Ta två till. 
• Det är alltid lika bra att ta dubbelt så många pepparkakor som du tänkte från början. Tar burken slut finns det drösvis av dem i affären. Vi måste stötta sockerbagarna. 
• Lägger du en pepparkaka i handflatan och knackar lätt i den med andra handens fingerknogar, och den går i tre bitar så får du önska dig något. Detta är sedan mycket gammalt.
• Inget, jag menar inget, luktar så gott som när man bakar pepparkakor hemma.
• Å andra sidan så är inget, absolut inget, så trist som att fippla med att dra bort pepparkaksdeg runt de uttryckta formerna och få loss eländet från bakbordet till plåten. Och det är lätt att bränna vid pepparkakor eftersom de gärna ska göras löjligt tunna.
• Så pepparkaksbak är inget jag ägnar min tid åt. Inte nu längre, när barnen behagar ha blivit stora och inte längre tindrar så mycket med ögonen åt sånt där.
• Och pepparkakor finns ju, som konstaterat, drösvis av i affärerna. Och sockerbagarna ska ju också leva.
• Pepparkakor innehåller många kryddor. E233, E453, E312, E566 och många andra klassiker.
• Ta två till.
• Pepparkakor åts redan på stenåldern. Man har funnit spår av pepparkaka i urnor från stenåldersbosättningar. 
• För att inte tala om att man har hittat pepparkaksformar i Kungsgraven vid Kivik.
• Det var alltså därför Norden kristnades. Präster och munkar och annat löst folk drog hit eftersom de hört talas om pepparkakorna, och beslöt sig för att skapa en hel högtid kring fenomenet. Nordborna skrattade rått åt dem, tog en pepparkaka till (eller sju) och menade att pepparkakor alltid ätits kring vintersolståndet. Enda som hjälper när det är så jämra mörkt, sa de, och knäckte en pepparkaka i handflatan, fick tre bitar och önskade sig en ny båt (en sån där fin med drakhuvud i fören).
• Carolina, lägg av nu. 
• OK. Var är pepparkaksburken?

Vad mer har jag gjort idag förutom att skriva fåniga punktlistor om pepparkakor? Jo! Jag har julpyntat här hemma! Och klätt den där köpt-på-en-minut-granen! Och lyssnat på julmusik!