tisdag 4 februari 2014

4. Detta är min favoritlöprunda

Det finns ju ett antal löprundor här i närheten, på asfalt, på grus och i skog. Jag har både Bokskogen och Bökebergskogen på behändigt avstånd. Men i Bökebergskogen får man vara lite mer ensam på vägarna och det gillar jag.

Som man ser på kartbilden över Bökebergskogen nedan går det att improvisera fram en hel del olika rundor med olika längder, Milrundan, rundan med lite backlöpning upp på åsen, vackra rundan neråt Fjällfotasjön, rundan som undviker leriga häststigen (de dagar det är blött och lerigt), rundan där det dröjer kvar dagsljus lite längre (om det blir lite för sent på kvällen). Man kan också roa sig med att även springa till och från Bökebergsskogen från Vismarlöv också. Då blir det 4+4 km till.

Men det här är alltså löprundan jag nog väljer flest gånger. Den är ungefär 7,5 km.
Min löprunda, inlagd på kartan med hjälp av GPS-klockan
Längs med vägen kan man se och uppleva det här:

  • öppen, lätt kuperad bokskog
  • ett träd som på hösten en kort period får helt chockrosa blad
  • djup, mörk, sagoaktig granskog
  • många viltgivor eller vad nu de där platserna kallas där markägarna lägger fram enorma högar med betor och annat foder till viltet och sedan i närheten placerar ut jakttorn på strategiska punkter så att de modigt kan skjuta viltet när det kommer för sin dagliga föda
  • utsikt över Eksholmssjön där man ett stycke springer precis i strandkanten
  • en lägereldsplats där otaliga scouter under otaliga år tänt otaliga lägerbål och sjungit otaliga lägerbålssånger
  • ett hus där det bor flera svarta flat coated retrievers som ser väldigt snälla ut + att det på ladan intill huset finns uppsatt en vägskylt där det står "Lakritskogen"
  • högar med hoprullat viltstängsel som charmigt är slängt intill vägen, liksom gjort för något djur att trampa i
  • nöjda hästar som trampar runt i olika hagar och tycker gräset är mycket intressantare än en svettig och flåsig löpare som far förbi
  • dovhjort, eller om det är kronhjort (kan ALDRIG lära mig vilket av dem det är) ser man på nästan varenda löprunda i Bökebergskogen
  • militära förråd
  • mystiska, lockande stigar som går in i skogen och som sedan tar slut mitt i ingenstans
  • andra mystiska, lockande stigar som går in i skogen och visar sig vara förträffliga genvägar till andra grusvägar
  • islandshästar med tillhörande ryttare möter man också på varenda runda
  • kalhyggen där det för inte så länge sedan var storslagna granskogar
  • vackra blommor på kalhyggena när det är sommar
  • läskiga kärr som är precis lika bottenlösa som de i Bokskogen (de är väl egentligen två delar av samma skog, det är bara det att 108:an går genom dem och därför delat dem i två områden med olika ägare varav den ena tillåter orienterare och kartor och den andra inte tål orienterare och har satt ett högt stängsel runt hela sin skog. Mest detaljerade kartan är typ den som finns på bilden ovan)(alltså vanliga motionärer och hundpromenerare är välkomna)(och hästar, så länge det inte är Hästar Från Bökebergs Gård På Andra Sidan 108:an Ty De Skola Icke Rida I MIN Skog)
  • oräkneliga antal fåglar som sjunger för en när man springer
  • ...nä nu får jag sluta. (ja, jag älskar att vara i skogen)
Eksholmssjön, en oktoberdag
"Leriga häststigen", fast en dag när det INTE är lerigt
Både lövträd och gran just här - bara att stå på som synes
Och här en magisk nyutslagen bokskog.

Det här är ett inlägg från listan jag gjorde för februari, en bloggrubrik för varje dag.

7 kommentarer:

  1. Väldigt vackert är det! Det är där som vi har varit med er och vandrat några gånger, eller?
    En fråga bara: varför får inte hästarna från andra sidan 108:an rida i DIN SKOG? (M)

    SvaraRadera
  2. Nå, det blev lite syftningsfel där kanske - meningen var att det skulle uppfattas som att skogsägaren själv yttrade det där med MIN skog. Den som äger Bökebergskogen har vad jag förstår någon slags allvarlig tvist på gång med hästgården på andra sidan vägen. Och de dummingarna skulle hållas ifrån skogen - alltså sattes för ett antal år sedan riktigt rejäla staket upp runt den delen av skogen (à la Tyskland). Grindar finns så att gående kan komma in.

    SvaraRadera
  3. Aha, då förstår jag lite bättre! (M)

    SvaraRadera
  4. Men de där dumpnings/avrättningsplatserna - luktar inte de förfärligt när det börjat ruttna lite? Kan man verkligen springa förbi dem med förstånd och maginnehåll i behåll?

    SvaraRadera
    Svar
    1. När betorna börjar ruttna, menar jag - jag fattar att de plockar bort liken...

      Radera
  5. Jo, de stinker. Men man springer fort förbi så det är rätt lugnt.
    Annat var det en gång när jag sprang nattorientering på Romeleåsen och försent upptäckte att jag sprungit rätt in i en glänta full med ruttnade betor. Som det luktade! Som JAG luktade! Då var jag nära att kräkas, och fick ändå springa vidare med denna stank på mina skor. Bläääää!

    SvaraRadera
  6. Det hade väl varit (ännu mer)idiotiska jägare om de nu lämnat köttet efter sig. Det räcker så bra med betlukten :(

    SvaraRadera