"Hur mycket väger ett kilo då?"

Den här veckan har jag en påsktävling för alla skolbarn på biblioteket i Häljarp. Den går ut på att gissa hur många gram ett godisfyllt påskägg väger - den som gissar närmast vinner ägget.

Redan efter en dag ser det där stackars ägget lätt bedagat ut. Jag var förstås tvungen att slå in det i väl ihophäftat cellofan så att inga barnfingrar lyfte runt bland godiset, och detta cellofan och ägg har nu lyfts och känts och klämts på av ganska många barnhänder. Chokladkaninen jag placerat längst bak som en käck soldat ser numera ut som att den är på väg hem från en bättre fest, och cellofan och krusband har liksom knorvat ihop sig. Men - ägget måste ju stå framme på lånedisken så att alla kan få känna efter hur mycket det väger.

Nå, det roliga med att ha en sådan här tävling är att stå bredvid och smyglyssna på hur barnen tänker och diskuterar för att komma fram till en lämplig vikt att gissa på. Många pannor har rynkats i djupa veck, pennor har sugits på och mer eller mindre listiga idéer har kläckts:

Listig ung man: "Jag vet! Om jag håller ägget i ena handen och den här skolpappersmappen i andra...? Hm. Så tung känns den, och ungefär så här tung är den här...."
Listige unge mannens kompis: "Meh! Och hur ska du veta vad mappen väger då??"

Ung kvinna som möjligen inte varit fullt uppmärksam på mattelektionerna: "Hur mycket väger ett kilo?"

Annan ung person: "Det här ägget är liksom både lätt och tungt samtidigt."

En tjej stod och knapprade frenetiskt på sin telefon, helt inne i någon slags avancerad räkneoperation bara hon själv visste vad den gick ut på. Men hårt arbete snarare än slappa snabba gissningar kanske betalar sig? Hon har ännu inte lämnat in sin tävlingslapp, så kanske räkneoperationerna fördjupas under kvällen. I så fall känner jag att jag har främjat åtminstone en liten människas mattekunskaper.

Påfallande många barn (både de av den mindre sorten i sisådär åttaårsåldern och de i så pass avancerad ålder att de borde veta lite mer om gram och kilon och så där) kände länge och väl på ägget och slog sedan till med gissningar som 1g, 5g och 12 g.

Och en hel del berättade för mig hur de minsann tänkte besegra alla andra genom att själva gå och köpa godis av sorterna jag köpt och sedan väga godisbit efter godisbit. "Absolut!" tyckte jag. "Hur vet du hur många bitar jag har lagt i?"

Och några barn gjorde den häpnadsväckande upptäckten att om man kollade noga genom cellofanet så gick det att urskilja på rabarberstångsförpackningarna vad de vägde. Heureka! Fyra gånger det, och så lägger vi till det andra godiset.... ehh... hm. Hur mycket väger det då?