Jo, vi var ju i London över påsk, jag och dottern, och köpte böcker och te och balklänningar så det stod härliga till. Det har jag ju berättat om här på bloggen, och dränkt er i foton och så där.
Men... det var ju påsk?? Vän av ordning, kännare av familjen L-G och läsare av den här bloggen har då kanske oroligt gått runt och undrat hur vi kunde göra detta? Vad hände med en av familjen L-Gs starkaste och viktigaste familjetraditioner: påskäggsjakten??? Va? Struntade vi bara helt sonika i den och tryckte i oss fish'n ships till det sprutade ut ur öronen i stället?
Åh nej. Familjetraditioner struntar man inte i. Här har vi nu en Son, snart 18, som Trädde In Och Tog Ansvar. Denne utomordentlige son gick och köpte ett påskägg fyllt med godis, och sedan anordnade han påskäggsjakt enligt alla konstens regler - till sin far.
Bra va? Oäkte maken fick alltså klura med filmcitat och listiga ledtrådar (varav någon var skriven i morsekod) tills han hittade sitt gömda ägg.
(och om någon fortfarande oroligt undrar: jodå, barnen fick varsitt påskägg de också. Bara inte på påskafton, bara inte lika stora och löjligt välfyllda som annars och bara inte undangömda.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar