En tisdagskväll i april

Min bästa stund på dagen brukar vara när middagen är uppäten och undanplockad och jag sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och en bok. Barnen brukar gå förbi med jämna mellanrum och delge mig saker ur sina liv, typ hur jobbigt det är med läxor och intressanta tilldragelser i musik-musikal-allmänna-kändisvärlden som jag halvkoncentrerat lyssnar på men inte begriper ett jota av (namn som gör namn med namn och därför gör andra namn upprörda... typ). De undrar också ganska ofta varför jag sitter vid just köksbordet och inte på något skönare ställe.

Jag älskar att sitta vid köksbordet! Ljuset är bra, och....eh, jag somnar inte lika lätt där som i läsfåtöljen. Men just ikväll kunde jag faktiskt slita mig därifrån innan det hade mörknat ute. Det stod ett gäng penséer i uterummet jag hade köpt på vägen hem, och de ville plantera sig just ikväll sa de.

Så den som gick förbi vårt hus nyss kunde se mig i icke trädgårdsanpassad klädsel och med alldeles för tunn jacka (så som man gärna plägar ljusa kvällar om våren) raskt trycka ner alla dessa nyinköp i mina just-nu-ogräsfria rabatter. Som att plantera färg! Fåglarna sjöng för mig och livet kändes faktiskt helt väldigt OK. Så som det plägar göra ljusa kvällar om våren.

Här är bilder. Ljungen och det där andra i kopparkitteln är kvar från i höstas men var fortfarande så fina att de fick stå kvar men maka lite på sig. Koltrasten får ni tänka er själva.

Nu ska jag gå ut och gå en sväng (fast nu är det mörkt men det gör ingenting - landsvägen hittar jag ändå).