Det går framåt med saker och ting. Jag tänker nu närmast på Eriks bilkörande. Från att försiktigt ha kört här ute på landsvägarna runt Vismarlöv, i max 40 km/h och med en mamma som vit i ansiktet sitter med hårt knutna händer i knäet och försöker se avslappnad och cool ut till att ha avancerat till den svindlande trafiken i Staffanstorps industriområde en söndagseftermiddag, till att köra i hektiska Staffanstorp city, uppgraderat till Svedala downtown och så småningom klarat av att göra jobbiga vänstersvängen ut från macken i Staffanstorp även med andra bilar inblandade... så har vi nu kommit därhän att mamman inte längre är fullt så vit i ansiktet och låter sonen köra på ställen där det faktiskt finns lite fler bilar.
Vi har kört i Malmös utkanter. Spännande.
Vi har kört ut från en parkering full av bilar och människor, varav flera var sådana Erik kände.
Vi har tvingat pojkstackaren att köra igenom McDonalds drivethrough inklusive beställning, betalning, bilkö och snäva svängar. Och den ömma modern satt och jagade Pokémons...!
Och idag? Idag ska jag och barnen köra in till Triangeln mitt i Malmös hjärta för att köpa fölsepresenter till den ömma barnafadern. Och Erik ska få köra. P-garage, flerfiligt och ta oss över Dalaplan... men på något ytterligt mystiskt sätt känner jag mig äntligen rätt lugn med det. Vi överlever nog. Han kör bra och försiktigt.
Det är framgång, det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar