No more flappa-flappa-flappa

Telefonsamtal en strålande förmiddag i april:

Den som är helt ointresserad av bilars mekanik och inre organ: Håkan? Polon låter konstigt när man kör. Det började igår eftermiddag och blev mycket värre nu när jag körde till skolan. Det låter flappa-flappa-flappa-flappa liksom. Det verkar inte vara punktering och jag ser inget som hänger löst undertill (not till läsaren: detta är vederbörandes samlade diagnostikmetod för bilar, "se om något ser löst ut")

Den som förstår hur bilar hänger ihop och kan mecka med dem en hel del själv: Det skulle kunna vara någon av hjulbultarna som sitter löst.

Okunnig: Men går det att köra med? Kan jag köra till Svedala i eftermiddag? (underförstått: kommer ett hjul att trilla av, däcken explodera, jag köra i diket?)

Kunnig: Du kan testa att dra åt dem. Då måste du öppna handskfacket för att ta den xxxxx-iga xxx-manicken som ligger där (xxx = mekanisk/motorisk term som direkt får Okunnigs öron att krylla ihop sig och vägra ta in information). Med den lossar du xxxxx från hjulen. Sedan öppnar du luckan under bagageutrymmet och tar den xxxx-iga eller xxx-muttergrejen som ligger där, och drar åt bultarna med dem. Högervarv!

Okunnig: Ooookej...

Och nu kunde alla de intresserade elever som stod och väntade utanför skolans idrottshall beskåda när Okunnig, alltså jag (verkligen dramatiskt avslöjande, va?) stegade ut till min bil, hittade öppningsmanicken i handskfacket, öppnade bakluckan och efter några svordomar och rotande i det mystiska fack som finns under golvet där (obs, detta öppnar jag ungefär lika ofta som bambu blommar) hittade xxx-åtdragningsmanicken - en massiv grej i stål med mystiskt utförande.

De kunde också följa det rafflande arbetet när jag tog bort hjulmutterskydden, hittade två muttrar som - faktiskt - satt så löst att jag kunnat skruva av dem med hjälp av fingrarna, drog åt dem med xxx-manicken, satte på skydden igen, kollade övriga muttrar, stoppade tillbaka alla mystiska redskap på sina platser, stängde bilen och seglade tillbaka mot mitt skrivbord.

Sjukt nöjd med mig själv.

Ja, ja, för er bilkunniga människor och alla andra som är hyfsat praktiskt lagda är detta säkert en piece-of-cake och inget att ens orka blogga om. Men för MIG är det en stor och jobbig sak. Och smutsig.