Det finns inga bra väder och bara dåliga kläder

Det här blir då fyrtioåttonde gången i mitt liv jag ska fira valborg med att stå och titta på medan ett risbål raskt brinner ner till marken.

Hur varma dagar det än funnits fram tills siste april, och hur mycket våren än nu har kommit så är det så att jag ungefär fyrtiofem av de där gångerna stått vid det där bålet och känt mig ungefär så här:



Eller så här:



Alltid för kall.

Vad är det med valborg? Varför dippar alltid temperaturen ute då? Precis när alla optimistiska människor drar på sig vårjacka och lätta kläder och går ut i kvällen för att välkomna våren genom att stå och titta på en brasa?

I Klågerup tänds elden av scouterna. Det är fint, och trevligt och så - men platsen där bålet är måste vara den kallaste platsen i socknen. Det blåser alltid på kullen där bålet ska tändas. Från alla håll. Och så kommer de där stackars scouterna i sina scoutskjortor. Jag fryser bara av att se på dem. När bålet sedan har tänts brukar jag galoppera fram till ungarna (numera bara den äldste ungen) med deras jackor i högsta hugg likt någon som kommer med såna där katastrof-silverfiltar till de överlevande i någon olycka, och så svepa dem om dem. Rädda liv! liksom. Grejen är att de tycker jag är jobbig, att "det var väl inte så kallt" och "lugna dig, mamma".

Kanske bara det är jag som fryser på valborg, då? Kanske jag får ställa mig ända inne i elden i kväll? Ska ta på mig ännu mer kläder.

Trevlig valborg på er! Underställ, långkalsonger, sockar, mössa, regnställ anbefalles.