Rapport från en påskäggsjakt

Påsk hos familjen L-Gs innebär egentligen mest fyra dagars underbar ledighet (ja, barnen har förstås lyxat sig med sovmorgnar och slapperi hela veckan). Vi sover länge, vi brukar åka på en eller annan orienteringstävling, vi gullar lite med den nyväckta husbilen. Jag brukar titta lite extra på trädgården och tänka att "kanske borde ta tag i att klippa ner lite här". Ibland gör jag det. Ibland (oftast) går jag in igen och läser en bok i stället.

Grejen är att vi inte har mycket till traditioner kring påsk utan det är mest bara fyra dagars bliss.

Utom det här, som är vår enda och helt oantastliga tradition:

Påskäggsjakten.

Den går ut på att jag fyller två gigantiska påskägg med oförsvarbara mängder godis och gömmer dem. Sedan lägger jag ut ledtrådar till barnen. Svåra ledtrådar. Helst ska det ta minst en timme för dem att hitta äggen. Ofta åker jag och Håkan bort på orientering på påskaftons förmiddag och lämnar ungstackarna ensamma hemma med de där ledtrådarna (och får ungefär fyrtio meddelanden och obesvarade samtal på telefonen innan vi är tillbaka från skogen igen).

I år var vi inte iväg på orientering, så dagens påskäggsjakt inleddes av en skattjakt där barnen skulle hitta en lång rad saker av typen "något gammalt", "något som gör mamma arg", "en liten bit av sommaren", "något japanskt" och ge dem till mig för godkännande (eller ganska ofta inte-godkännande: "nej, ett nyckelband från förra sommarens o-ringen är INTE en liten bit av sommaren").

När de hade hittat alla sakerna på listan fick de den här bilden:

där den första riktiga ledtråden gömde sig (de kom på direkt var bilden är tagen...). Sedan ledde den till nästa, och till nästa, och här fanns lätta saker som citat från filmen Röda nejlikan (kom de på direkt) och oväntat svåra saker som "leta bakom livspusslet" (bakom planeringstavlan i köket där vi skriver alla kvällsaktiviteter). En ledtråd gömde sig bakom tavlan med Raphaels putti, ni vet de där knubbiga bokmärkesänglarna? Jag hade gjort en teckning av dem (tog lång stund, med tungan i mungipan och mycket suckande) och sedan klippt itu teckningen i pusselbitar. Barnen suckade och pusslade och hånskrattade åt min bildkonst ("mamma? du suger på att teckna, vet du det?").

Det tog dem ungefär en timme och en kvart att hitta äggen. Precis lagom.