Doften av kaprifol

Jag har varit tvungen att flytta vår kaprifol från dess förra vistelseort på baksidan av huset, en rätt skuggig plats där vi inte är så ofta men där den tydligen trivdes ofantligt. Där hade den tagit över husvägg, tak, hängränna, haft ihjäl någon utebelysningslampa och hindrade oss från att gå förbi när vi någongång hade ärende till uteplatsen på baksidan. Men som den blommade!

Men nu är det så att det ska stå ett sånt där utomhusaggregat som hör ihop med den nya elpanna vi kommer att få installerat snart, precis där kaprifolen bodde.

Jag har inte orkat skriva mycket om det här rördragandet, VA-anslutandet, grävandet och grejandet som ska ske med vårt hus och vår tomt, mer än en inledande lamentering över kommande elände. Även nu besparar jag er det mesta av mitt gnäll, men tänk er x antal telefonsamtal med rörläggare, halvårsförsening från kommunens sida utan några besked alls och bankkontakter. Läget just nu är i alla fall att vi ska få en ny elpanna installerat nu innan sommaren. (och så sker resten av grävandet och anslutandet till senhösten. Kanske.)

Rörläggarfirman som ska installera skulle också gjuta för fundamentet till utomhusdelen, och skulle göra det en dag när vi var på jobbet. De lyckades antyda att vi var omåttligt besvärliga människor när vi envisades med att inte vara hemma på vardagarna. När jag sa att jag nog kunde komma hem och vara på plats när gjutandet skulle ske om jag bara fick veta en ganska exakt tidpunkt fick jag veta att det var ooooomöjligt att förutsäga. Kanske fredag. Kanske måndag. Kanske en annan dag. Grejen var att jag gärna ville vara på plats när de hävde ner betong och grejs i min trädgård eftersom vi och rörläggarfirman inte var helt överens om var det skulle gjutas i trädgården. Jag kände att det skulle kännas trist att komma hem från jobbet och se en oflyttbar betongklump begravd i min trädgård på en plats där den inte borde ha befunnit sig.

Kolla! Någon har gjort grejer i vår trädgård! Kanske ovanpå gamla vattenröret in i huset. Kanske inte.

Nåväl. De har nu gjutit fundament ungefär där det var tänkt. I den vevan fick alltså kaprifolen flytta på sig. När jag kom hem från jobbet låg den i en trasslig härva på baksidan och såg ledsen ut. Där fick den ligga över natten. Det var frostgrader ute. Idag var jag ute och grävde en ny håla till den, tryckte ner den med fin jord och mängder av vatten, band upp den hjälpligt på väggen (vågar inte klippa ner den i år) och håller nu tummarna för att den ska överleva.

Naken och ledsen kaprifol, berövad sitt hem.

Egentligen är jag nu ganska nöjd. (om kaprifolen överlever). Det känns som att elpanne-VA-gräv-grejset äntligen är igång. Och så ser jag fram emot doften av kaprifol på framsidan av huset och in i uterummet. Där är ju där vi är på kvällarna, och det har egentligen varit synd att kaprifolen har stått på baksidan och doftat helt i onödan.

Jag ska nu gå ut varje kväll och hålla ett överlevnads- och peptalk med den.

Nyinflyttad kaprifol. Ännu inte död.