Carolinas husbilsäventyr 13 - lathet och dumhet

Rapport från latheten:
Latheten handlar om att sova tills det blir för varmt i husbilen att sova längre. Att sedan göra iordning frukost, sitta utanför husbilen och äta den, läsa bok, länge, länge. Att sedan dra sig ner till stranden tillsammans med sin solstol, sin bok, sin solkrämsinsmorda lekamen och sin nyinköpta solhatt, och så sitta där och läsa, och läsa, och läsa. Och kolla på folk. Det var mycket mer folk på stranden idag och igår, såklart eftersom det var så fint väder. Familjen, eller familjerna var det nog, intill mig hade barn i olika åldrar med sig. Det minsta barnet var väl drygt något år eller så, kanske 1,5 år. Denne unge man ville väldigt gärna hjälpa sina äldre syskon och kusiner (?) med allt de de gjorde. Fast vattnet var rätt läskigt, så han stod mest i strandkanten och hötte med sin spade, och liksom hejade på det de andra gjorde. Plus att han hjälpte till att bära lite sjögräs och lägga i den stora hög med sjögräs de andra av högst oklara anledningar byggde på. Denne unge man var större delen av dagen iförd en helkropps krokodildräkt, grön, med röda taggar på ryggen. Eller om det var en drakdräkt. Det var det nog, om man betänker ryggtaggarnas kulör. Tänk er alltså en mycket liten drake, med blå keps, som står och bestämt viftar med en spade för att hjälpa andra bygga sjögräshögar på rätt vis. Klart ni fattar att jag var tvungen att kolla på honom? Fast jag läste rätt mycket också.

Detta är inte stranden. Detta är vägen till stranden. Drakmannen vågade jag inte fotografera.

Rapport från dumheten:
Igår eftermiddag var det 26 grader här vid kusten. Inåt Hörbytrakten var det 30 grader. Det vet jag, eftersom termometern inne i Håkans bil berättade det för mig under tiden vi körde dit. "DET... ÄR.... VARMT...!" sade termometern med emfas. Och varför hade då Håkan hämtat mig i Skateholm för att köra oss bägge till Hörby? Jo! Orientering, så klart! Denna den varmaste av eftermiddagar tyckte vi att det var en bra idé att köra till Fogdaröd och trö oss igenom tätskog, slåss med flugor, kämpa oss uppför steniga höjder, snubbla på grenar och klafsa oss igenom kärr. För att det är ju så himla kul när man träffar på den där orangevita kontrollen precis där man tänkt sig att den ska vara i skogen. Jag var ute i 75 minuter. Jag var trött. Jag var varm. Detta är dumhet. (men det var också väldigt kul)(ja, vi orienterare är knäppa på det viset)

Klockans rapport av mina dryga sjuttiofem minuters harvande över stock och sten

Sedan körde vi hela jämra vägen tillbaka till Skateholm (som av en händelse tog det exakt lika lång tid att köra som jag var ute i skogen, faktiskt), köpte pizzor i Beddingestrand, åt dem, duschade, drack några liter vatten var och somnade som två grisar. I morse efter frukost tyckte Håkan att han delat mitt campingliv så det räckte just nu, så han körde hem igen, och jag gick alltså ner till stranden för drak-spotting.