Om fina hus och oväntade blommor

Helgen blev hektisk, men nu ska jag i stället skriva vidare lite om det jag utlovade sist, minnena jag fastnade i häromkvällen:

Det började med att jag läste boken Fint folk av Julian Fellowes, som utspelar sig på engelska gods och herrgårdar, och hur det går till i "fint-folk-kretsarna" där. Och jag började fundera på familjen jag jobbade hos i Skottland, året efter att jag tagit studenten. Det året skulle jag kunna skriva en bok om eftersom jag åkte dit som ett nittonårigt barn men kom hem som någon annan, en lite mer vuxen någon som  fått en hel del perspektiv på sin skyddade tillvaro hemma i Sverige. Men det jag började fundera på nu var om det inte skulle kunna gå att googla lite på Naughton House, stället där vi bodde. Jag hade märkligt nog inte gjort det ännu - det har aldrig fallit mig in trots alla de återkommande drömmar jag har om att jag har återvänt och vandrar runt i det där huset. Men nu, alltså. Kanske jag till och med skulle kunna hitta en bild på huset?

Om jag gjorde. OM jag gjorde...!? Jag hittade först en sida i någon slags förteckning över skotska gods och kunde nörda in mig i beskrivningar av Naughtons park, woodland, arboretum, walled gardens i gamla slottsruinen och annat. Men sen letade jag vidare, och upptäckte att det sedan ganska nyligen går att hyra hela stället. Men det är inte för oss vanliga dödliga, inte. Det kostar 20 000 pund att hyra för en vecka. Hoppla! Men då ingår ställets charm och atmosfär och parkmiljö och sovande i four-poster-beds, minsann. Grejen är att det på den hushyrningssidan finns mängder och åter mängder av bilder på huset, både interiör och exteriör. Och många av rummen ser precis likadana ut som när jag bodde där - biblioteket och matsalen och trapphallen till exempel. Det kändes helt otroligt att sitta och bläddra bland bilderna och minnas. Här finns de, om du är nyfiken! (mitt rum var det som nu är helt rosa, med en säng med fluffig vit sänghimmel, fast just det rummet såg inte alls ut så när jag bodde där...)

Inte nog med det - jag hittade dessutom att Naughton House har en egen hemsida. Inte lika många bilder där, dock, men där finns bilden med på ringledningssystemet nere i källaren, tjänstefolkets kvarter där dessutom det gigantiska köket fortfarande finns kvar. (det är inte det köket som används, utan det finns ett modernare i det som var gamla "smoking room").

Helt matt av alla minnen surfade jag vidare, och nu blev jag en riktig nät-stalker som lyckades leta upp familjemedlemmarna som jag jobbade hos. Var barnen nu bodde och gjorde (det visade sig fascinerande nog att yngste sonen, min favorit, numera är en nationellt känd champagneexpert, efter det att han lagt ned sin karriär som polospelarproffs (vilket i sig är helt fascinerande eftersom han när jag bodde där var åtta år och den i familjen som var absolut ointresserad av hästarna de hade)), om de hade familjer och så där.

Sen det här: mamman i familjen var från början från Sverige, men hade bott utomlands sedan hon var ca 20 år, och vi två pratade alltid engelska med varandra. Jag googlade nu på henne, men fick bara, bara upp bilder på en blomma, en perenn med gula blommor och mörkt bladverk, tydligen bra skuggväxt. När blommorna envisades med att poppa upp överallt kollade jag närmare på vad det var för sort. Jo: de heter ligularia Britt-Marie Crawford. Nämen??

Efter det att jag flyttat hem till Sverige igen engagerade sig Britt-Marie alltså mycket i att anlägga trädgård. Och när hon delade en perenn så upptäckte hon inne i perennståndet en annan blomma, en liknande men inte samma. Hon drev upp denna, som alltså var en ny sort, och började så smått sälja den. Tyvärr avled hon mycket hastigt år 2000 i en hjärtattack, så hon fick inte se hur känd den blev, men efter hennes död tog hennes make patent på blomman som fick hennes namn. Och den där perennen går nu att köpa lite överallt, tydligen även här i Sverige.

Ligularia Britt-Marie Crawford

Tänka sig! Jag hade verkligen ingen aning. Inte att hon hade dött (vilket förstås är sorgligt), inte att det finns en blomma med hennes namn. Jag känner nu att jag absolut måste försöka skaffa den att ha i en rabatt. Jag vet precis vilken, tror skuggförhållande och jord är perfekt där, och tror det blir fint med ett antal blommande Britt-Marie Crawfords där.

Den på Naughton. Den var så modern att den var elektrifierad, dvs lamporna lyste när det ringde från något rum.