Klagovisa över vintern, eller: En massa urk

Jo, det måste bli ett sånt där gnäll-inlägg igen. Det är det här med kylan, idag även toppad med blåst och snö som raskt förvandlats till slask. Jag hatar vintern. Nä, försök inte blidka mig med något jämra "men det är ju så vackert med snön" och annat jada jada. Jag tycker inte om snö. Alls. Jag är inte intresserad av några vintersporter. Snön hindrar mig från att springa som vanligt. Snön gör det jobbigt för barnen att cykla till bussen. Snön lägger sig på bilen och måste borstas bort, och då kommer den givetvis på mina kläder, och smälter när jag sätter mig i bilen och allt blir blött och trist och så mycket förbannad vintermorgon. Skrapa rutor slipper jag på morgonen pga motorvärmare, men slipper inte undan på kvällarna när jag kör hem från jobbet. Hatar att skrapa rutor på bilen.

OK, ni kan sluta läsa nu, för fortsättningen är i samma stil.

Jag tycker inte om skidtävlingar på TV även om ingen tvingar mig att se dem. De står ju på ändå för det finns andra i mitt liv som gillar att se dem. Jag tycker sportkommentatorerna till skidtävlingar låter onödigt rödkindat entusiastiska - hur kan någon heja på någon annan som utsätter sig för flås i snö? Och alla dessa bilder som läggs upp på instagram och facebook nu med vintervyer, skidbackar och människor påpälsade i många lager kläder: jag ser bara de blöta fötterna, snorande näsorna man får vid snöskottning, frysande fingrarna, värkande tårna i skidpjäxorna, kylan, kylan, kylan... och jag tycker uppriktigt synd om och beklagar alla dessa stackare som måste utstå mer snö än vad jag ju gör. (och en hel del av dem har dessutom betalat dyra pengar för det...) Det är så himla skönt att barnen nu är så stora att vi inte längre äntligen måste dra iväg till någon sur pulkabacke och frysa och släpa och dra och få snö i ansiktet och bli blöta och låtsas som att vi tycker det är kul så fort det har ramlat ner lite snö över Skåne.

Enda gången det är vackert med snö är när den är nyfallen och orörd och solen lyser på den. Men detta händer ju 1 dag av 100. Annars är den grå, kvarbliven, hal, lömsk, blöt. Och himlen är grå, annan grå, en tredje grå, mörkgrå, ljusgrå. Och blåsten är kall. Från alla håll. Allt är så fult. Jag vill gå långa kvällspromenader, men hatar att göra det när blåsten förfryser min näsa och mina fingrar och de hala landsvägarna får mig att halka, och kylan gör att jag måste klä på mig så många kläder att hela kvällspromenaden blir En Stor Aktivitet.

Och det här: frosthalka, ishalka, snöhalka, all j-vla slags halka som gör att jag tycker det är jobbigt att köra bil och att pendlandet till jobbet blir ett lidande.

Jag hatar vintern. Inget är bra med den. Jag vill bara sitta inomhus och äta bullar.