Om dolska pajer och heta väggar en onsdag

Två olika matdiskussioner som härjar hemma hos oss nu:

• Huruvida grönkålspaj är något att ha eller ej. Igår stod det nämligen på menyn som vi fått från Citygross-matlådan tillsammans med ingredienser. Håkan hade lagat den, och när jag kom hem stod den och väntade på mig. Resten av familjen hade då redan intagit sin middag, och gav tummen ned. Grönkålspaj var inte landin-grubbskt, tydligen. De verkade mest ha studerat pajstackaren, och petat runt i den, för kanske en fjärdedel var borta av den. Resten glodde dolskt, mörkt och missförstått tillbaka mot mig när jag gläntade på aluminiumfolien som skyddade den.
  Men, vet ni? Så himla god den var! Grönkål mjukstekt i olja, med frasig pajbotten och äggstanningspajgrejs, och så rökt skinka till. Jag åt typ halva pajen (och har med mig resten till lunch idag, yej!). Min familj har felaktiga åsikter. Så är det bara.
• För, nu kommer nästa punkt som ett bevis på dessa felaktiga åsikter: delar av familjen sitter nämligen och förstör sina semlor med att hälla varm mjölk på dem så att allt geggar ihop i en enda grötig röra, kallar det "hetvägg" och tycker att det är så de ska ätas. Fast oäkte maken säger förstås "fastlassbulle" för han är skåning och begriper inte bättre. Han kan väl kalla dem vad han vill, men när han som nu har dragit över sonen till den mörka sidan, och även sonen tycker att det där med het mjölk är en bra grej... då har det banne mig gått för långt. Upp på barrikaderna! Semlornas alla (17) smartpoints ska ätas så här: locket lyfts, äts upp separat. Grädden äts med tesked. Botten, med grädd- och mandelmasserester, hålls sedan i handen och äts som en vanlig bulle. Eller hur? Eller HUR?!