Ytterligare ett sånt där inlägg när Carolina skriver om typ en sketen bussresa och får den att låta som en eskapad till Nordpolen

Sitter ni spända av förväntan över att få läsa om hur jag lyckades komma vilse när jag reste hit och dit i Stockholm? Pilutta er, för det gjorde jag inte. Att ta sig ut till Älta från Birger Jarlsgatan var ungefär lika upphetsande som när jag tar mig till mitt eget jobb med buss och tåg. Eller mindre - missar man en buss i Stockholm under rusning går ju nästa bara några minuter senare - det är ju ingen sport alls. Möjligen blev det lite mer spännande när jag skulle ta mig tillbaka för mobiltelefonsavläsaren i spärren (ja, jag hade biljetten i en app) vägrade kommunicera med vare sig mig eller min telefon eller sure spärrvakten som var rätt övertygad om att jag var en slem app-biljett-förfalskare men till sist släppte igenom mig ändå för att jag nog mest ändå såg ut som en trött bibliotekarie på väg hem. Eller när jag gick igenom den där Brunkebergstunneln (som säker heter något kul) 21:57 fast den stänger 22:00. Living on the edge...

Eller då när jag på bussen ut till Älta minsann fick syn på en karl som hade mage att sitta och kolla på sin mobil fast han hade på sig en exakt likadan jacka som min älskade men lätt förvirrade son glömde kvar på bussen i våras. Samma märke, samma färg, samma storlek. Aha! Jag spände blicken i honom och väntade på att han skulle avslöja sig så att jag fick konfrontera honom. Men nähä, han bara satt vidare och glodde i sin telefon, såg väldigt oskyldig ut till att ha tagit en bortglömd jacka. Det var förstås i Lund Erik glömde kvar den - 60 mil söderut. Och det var förstås ett halvår sen. Så kanske karln var oskyldig ändå?

Jag är hemma igen. Eller, hemma och hemma. Fredagen har jag farit runt över stora delar av Skåne: först till Ystad för ett möte med styrgruppen för projektet jag jobbar med (presentationen jag visade fick jag göra kvällen före på det överfulla tåget hem från Stockholm, tyvärr med en sittplats i en fyrgrupp där jag inte fick plats med min laptop och fick ha den halvuppfälld i knäet och liksom sticka in fingrarna i den för att skriva, med ergonomi anpassad för en surikat ungefär. Jag kände mig hyfsat oproffsig). Sedan direkt till Kävlinge där jag fick vara med på skolbibliotekariernas fina fredagsmöte (med blåbärsvitchokladkaka)(alltså!!)(jag jobbar i fel kommun?). Och sen hem för att direkt sätta mig i husbilen tillsammans med Lisa för att köra till Skäralid vid Röstånga. Så det är väl bara nordöstra hörnet på Skåne jag inte var i under dagen?

Kan jobba på tåget.

Men läste ni?
1. jag körde husbilen. Jag har lite skräck för det just nu pga ovan och pga en trafikolycka vi var inblandade i för några veckor sen med husbilen (kan återkomma om den för har ju inte skrivit här) så det var mycket modigt gjort av mig tycker jag själv.
2. att Lisa och jag är med husbilen i Skäralid för läshelg. Hur skönt?! Hur underbart?! Och att naturen kring Skäralid kan vara en av jordens vackraste platser just nu med alla höstfärger, och i morgon ska det bli 22 grader, och vi ska förstås inte bara läsa utan ut och vandra lite, och... yes!! Det blir bildrapport i morgon.