Vad gör de?? Ska det bli allsång? Ska sektledaren tala? För det är ju inte picknick på gång, alla står upp och liksom tittar in mot mitten. Lågmälda samtal förs.
Och kolla: alla har en mobil i handen.
Det är Community Day i Pokémon Go. Under några timmar finns det extra många av en särskild pokemon (Beldum) att fånga, och allra flest finns det i parkerna. Alltså drar jag och alla de som är som jag till en bra park. Men det är inte Beldum som drar just när jag tar bilden - det är en raid i ett pokegym, och vi ska ta ner en level 5 boss som kallar sig Mew Two:
Med så många som hjälpte till var det gjort på ett kick. Sedan får man som spelare ett antal chanser att fånga raidbossen ifråga också. Jag hade åtta bollar - på den andra bollen fångade jag den. Och blev sedan glad som en speleman hela dagen och hela kvällen, för detta är - min hyfsat långa pokemonkarriär till trots - den första level 5-boss jag fångat.
Jaha?? Gjorde jag något mer idag, då, förutom att fånga stöddiga rosa katter som inte finns på riktigt? Jadå. Jag var på bokcirkel och fick soppa, äppelkaka, bebismys och pratande om Stanna hos mig av Ayobami Adebayo (bra bok, läs den!) och ännu mer pratande om livet och sånt. Egentligen borde vi kalla de här träffarna för livscirklar, tror jag.
Under hela tiden jag fångade beldumar, pratade livet och åt äppelkaka, och före det satt flera timmar och åt frukost så satt min dotter och svettades i en sal på Malmö högskola: hon gjorde högskoleprovet. Min moderskärlek var inte ens djup nog att jag skulle stiga upp vid 7 för att köra henne dit så att hon slapp ta en löjligt tidig buss ("min enda sovmorgon den här veckan? nänä, det går säkert bussar, kolla upp det..."), inte heller hade jag tid att lyssna på hennes halvtidsrapport när hon ringde mig på någon rast för att berätta hur det gick ("jodå, jag är intresserad, men nu har jag jagat Beldum i parken så att jag är hemskt sen till bokcirkeln, hinner inte prata, puss puss"). Hennes pappas faderskärlek var däremot djup nog att gå upp i ottan för att köra dotter. Väldigt många pappapoäng där. Medan jag nu ligger på minus på mammapoängen tydligen. Trots att jag hämtade henne när hon var färdig, och trots att vi stannade för att köpa akutchoklad som behövdes så mycket att hon var tvungen att skicka sms om det i förväg. (Akutchoklad går, som alla vet, direkt till söndertröttade hjärnceller och bygger upp dem till normal verksamhet)
Annan bra sak jag har gjort idag: bokat tid hos kiropraktor. Jag har fått en idé om att en sådan kan bota min fot. För över tjugo år sedan hade jag problem med ett knä, sökte kiropraktor för ett ryggproblem varpå han konstaterade att mina höfter var vridna så att ena benet var någon cm längre än det andra, och att knäproblemet berodde på det. Han vred höfterna rätt, och si: knäproblemen försvann efter någon vecka. Nu tänker jag så här: jag har bara ont i en fot. Kanske jag snedbelastar igen? Kanske höfterna har vridit sig igen? Kanske herr (för det är en herr) kiropraktor kan vrida höfter och bota mig så där mirakulöst snabbt en gång till? GDSGD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar