Mässa, höstlöv och andras vänners hus i Portugal

Så idag var jag på Malmömässan där det kryllade av skolfolk av olika slag som petade på robotar och fick broschyrer om digitala verktyg till undervisning och grävde i skålar med godis som står överallt. Malmömässan ligger i mitt huvud fortfarande i hamnen någonstans eftersom jag inte har varit där på tydligen jättelänge. Hur länge sen är det den flyttade därifrån, 15 år? ännu längre?? Men mitt huvud bara: "så bra, kan jag ju gå in på stan och äta lunch...". Men där den ligger nu är hur bra som helst, ju, två minuter från Hylliestationen, och givetvis blev det alltså lunch inne på Emporia. Eftersom jag var ensam och det var vääääldigt många andra som också skulle äta lunch på samma ställe samtidigt fick jag dela bord med några jag inte kände. Och som jag raskt förstod inte riktigt levde i samma värld som jag. Det skulle resas till Boston över höstlovet, och så var det bry med var julen skulle firas (inte som i "hos vilken släkting" utan som i "i vilket land"). Det var vänner som hade köpt något hus i Portugal men som ändå behöll sommarhuset i Torekov för där är ju fint och.... ja. Sånt. Jag blev lite trött. De åt ändå, precis som jag, sin bibimbap med en gaffel och inte med pinnar, så så där himla världsvana var de säkert inte ändå. Plus att karln som skröt mest hade fula glasögon. OCH hade den där fasansfulla modegrejen med byxor som slutade på ankeln ovanför färgglada strumpor i dyra skinnskor.

Vadå, jag bitter?

Nädå. Inte alls. I stället muttrade jag över de 28 kronor mässkaffet kostade och gick en extra runda runt mässgolvet för att åter lokalisera utställaren som hade en skål med geisha att bjuda på. (gratis) Hus i Portugal... sss.

Väl hemkommen från mässan var jag så trött i huvudet av föreläsningar, kloka människor, mässoväsen och Bostonresor att jag bryskt öppnade sonens dörr och frågade om det ville följas med till Bokskogen för att springa. Det villes det. Och vilken tur, för tänk så fint det var att springa i skogen idag! Alla löven har plötsligt trillat ned från träden nästan allihop och lagt sig på löpstigen, så det var som att springa i en orangebrun tunnel, mjukt och fint. (Portugal kan faktiskt dra något gammalt över sig.)

Erik var förresten väldigt pratsam när vi körde till skogen. Han brukar vara det då, och det är väldigt mysigt. Idag fick jag höra om Teslor som skjutits ut i rymden, om parkeringsregler i Sahara, och att han lärde sig morsealfabetet idag. "Vadå, hur det går till?" "Nej, jag lärde mig hela alfabetet. Det fanns på nätet, och på ett annat ställe hittade jag en lektion med minnestekniker för att lära sig alla bokstäverna, och så gjorde jag det. Så nu behöver jag öva det mycket för att inte glömma."

Eh. OK. Morsan ställer dåligt upp på konversationsövningar på morsekod när kunskaperna sträcker sig till tre långa, tre korta, tre långa. Så sonen får väl gå runt och muttra dididattdattdatt i huvuudet framöver.

Och så när jag skulle ta ett bad på kvällen och få bort löpturssvetten så lossnade badkarskranen (ja, ja, det heter säkert blandare men det tycker jag låter så otillräckligt) från väggen. Mycket märkligt - den har ju bara hängt lite löst i arton år? Dåligt av den. Jag hängde hjälpligt upp den igen på skruven den borde sitta fast på, och meddelade oäkte maken att "det nog går att fästa fast den med lite ståltråd, kanske" för jag tycker badkarskranar är trista ting och borde sitta där man fäst dem.

Arge snickaren hade blivit så arg om han kommit in i vårt badrum att han förmodligen hade spruckit. Eller, vänta här nu. Arge rörmokaren, va? Finns det något sånt program? Kan man få hit dem och eländet fixat gratis?