Skruttigt och synd om

Inte nog med att Lisa hade ont i handleden och höften hon trillade på i lördags. Nej, hon hade problem med ett svidande och rinnande öga också. Och jag avslutade lördagskvällen med att kärvänligt förmana henne att "inte använda mina ögondroppar, tack, för ögoninflammation smittar så lätt".

Ändå vaknade jag på söndagsmorgonen med ett igenmurat vänsteröga. Jahapp. Fast... jag kunde inte begrava mig i självömkan när dottern vaknade med full ögoninflammation på bägge ögonen. Röda ögon, svullna ögonlock och svullet under ögonen också. Det ser ut som att hon gått in i ett getingbo. Två gånger.
På apoteket inhandlades två tuber Noviform (så vi inte skulle smitta varandra mer än nödvändigt) och så förgick söndagen i systerskap framför spegeln där vi baddat ögon med bomullstussar och kläggat gul salva i dem (fast fasen vet om den hjälper - vet inte hur effektivt det är med gult klägg i ögonbrynen och på örngottet när inflammationen sitter i ögat?) och så en hel del tröstande av dottern som var förtvivlad. "Jag har körlektion i morgon!" "Skolan imorgon! Jag KAN inte gå ut sån här!" "Gaaaahh! Waaaahhhh!"

Kompisarna hon skulle åkt in till Malmö för att plugga med var helt förstående till att en sjuttonåring inte kan träda utomhus med röda, svullna ögon - så de kom ut till Vismarlöv i stället. Så förutom ögonbaddande har vi haft en trio tjejer som suttit vid köksbordet och omväxlande pluggat fysik och musikteori. Ibland gick de bort till pianot och spelade en trudelutt också.

Rätt mysigt, ändå.

Men det är rätt skruttigt med oss. Lisans förkylning och ögoninflammation, och så Erik som varit förkyld i över en vecka och de senaste dagarna också dragits med rejäl yrsel, säkert pga förkylningen, men så pass att han fått krypa nedför trappan ibland och hålla sig i väggarna. ("Det är som att vara full fast utan det roliga.")

Han verkar idag nästan botad med hjälp av näsdroppar och Måste Jobba, så han drog iväg till Spångholmsskolan för att vara lärarvikarie.

Hon däremot, hon fick vara hemma från skolan idag och förstås också skippa körlektionen. Hittills har hon ringt två gånger, ska höra av sig igen när hon fått tag på vårdcentralen. Det är synd om henne, och ännu mer synd om när mamman sitter i Ystad och jobbar (och inte ens vågar andas om att egna ögoninflammationen är rätt jobbig, tack så mycket) och inte kan vara med henne när hon är sjuk och måste ta vårdkontakterna själv.