Samtal en torsdagsmorgon, ungefär kl. 8.05

Det är juli. Det har äntligen blivit varmt och soligt ute. Så där varmt så att man kan ha tunna kläder på sig. Ni vet, shorts? T-shirt? Sånt? Jacka behövs inte. Inte ens 8.05 på morgonen eftersom det redan då är arton grader varmt.

Moder (som tror att son fortfarande är sisådär åtta): Jamen Erik - har du nu tagit vanliga långbyxor på dig i alla fall! Och hoodie behövs garanterat inte - t-shirt räcker fint. Jag lovar.

Son (som är sexton numera och längre och kraftigare än sin moder): Det är lugnt. Det blir inte för varmt.

Moder (som ändå tror hon vet bäst, och som dessutom ser att sonen greppar jackan i hallen): Men du behöver i alla fall inte ha jackan. Det är varmt ute! Det är redan arton grader. Du Behöver Inte Ha Jacka På Dig. Tro mig!

Son (som är stor nog att ha sitt första sommarjobb och stor nog att tycka moder är överbeskyddande): Jag tar den på pakethållaren. Lugna dig.

Moder (som är hyfsat envis): Men herregud Erik - varför kan du inte klä dig efter väder i stället för efter hur du brukar vara klädd?

Son (som möjligen utvecklats till att bli ännu envisare än sin moder): Jag klär mig som jag vill. Du vill att jag ska vara klädd som DU hade velat vara klädd.

Moder (som ju alltid har rätt, eller hur?) Men jag klär ju mig efter väder åtminstone. Du vet: snö och kallt - varma kläder, sommar och sol - svala kläder?

Son (som förutom att han vuxit om sin moder numera också har lärt sig att argumentera emot sina föräldrar): Mamma - lyssna nu: Fryser jag tar jag på mig mer. Svettas jag tar jag av mig det som är för varmt. Nu har jag det här på mig. Blir hoodien för varm åker den av. Jag kan känna sånt själv förstår du.

Efter en stund skådar modern ut genom vardagsrumsfönstret efter sin älskade telning, som cyklar iväg mot sitt sommarjobb i Klågerup. Solen lyser på honom. Vinden fladdrar i hans hår. Och jackan sitter på.

OK - det är ingen relevant bild...men den är kul!