Klipp dig och skaffa ett jobb!

Så himla nöjd han är nu, min son. Han har fått sitt livs första lön. Lönen för de två första veckornas sommarjobb kom som en slags utbetalningsavi (fast vi hade anmält hans personkonto till kommunen, men det hade väl blivit något fel någonstans), och idag var vi inne på banken för att sätta in pengarna på hans eget bankkonto.

Jag har förresten aldrig sett en sådan avi förut - pengarna skulle enligt den hämtas ut på en rad namngivna affärer, som ICA, Coop, några sportaffärer och annat - helst i form av köpta varor men möjligen kontanter fast då fick man kolla med affären i fråga att det fanns först. Lusläste man avin stod det sist och minst och liksom som en eftergift att jodå, det gick att hämta dem på banken också om man nu nödvändigt ville det.

Sonen ville nödvändigt det. Dessutom ville han ha pengarna på sitt konto och inte i handen. Han ville inte handla godis på ICA eller sportskor på Stadium för alltihop. Han är ordentlig, han. Han vill börja spara till en egen bil. (hallå???! min son? som nyss lärde sig att gå?) Så alltså fick banken hjälpa oss.

Sedan satt han där och tittade på telefonen i sin hand, det aktuella kontosaldot öppnat i telefonbanken. Försökte förstå att han hade tusentals kronor som bara var hans. Och att det ska komma ännu fler pengar nästa månad för sista sommarjobbsveckan.

Han växte.

Dessutom hade han alldeles före bankbesöket varit till frisören och blivit klippt. Så nu tyckte han att vi helt kunde lägga av med vårt tramsiga "klipp dig och skaffa ett jobb" vi brukar slänga åt honom när han stänger in sig på sitt rum med sina datorspel. "Jag HAR klippt mig. Och jag har precis fått LÖN. För ett riktigt jobb."