Familjeliv på Fårö

Det är söndag, och gråväder ute samt penicillinväder inne. Alltså har jag satt mig vid datorn utan det minsta dåliga samvete. Jag har hela telefonen sprängfylld av foton från Fårö- och Gotlandssemestern förra veckan, och måste få dela med mig lite tänkte jag.

Tanken var ju att vi skulle tillbringa en dryg vecka på Ekevikens camping på nordöstra Fårö, bara ett stenkast från havet. Det skulle solas, såsas, sovas, njutas av natur, läsas i solstol och orienteras på Gotlands 3-dagars.
Inledningen var ytterligt stark - vi hade bara precis hunnit parkera husbilen på campingen innan vi slängde ner fikagrejer, filtar och böcker och cyklade ner till stranden där övriga familjen Landin redan hade varit sedan morgonen (vi kom fram på eftermiddagen). Sol, hav och familjemedlemmar man inte träffat på länge - fint!

Kvällen fortsatte i samma stil - sol och mys. Vi dukade långbord utanför husbilen, grillade och satt där länge. Hela familjen L-G, förstås, och så familjen Landin och delar av familjen Lindahl. Kusiner, morbröder, pappor, systrar, morfädrar...släkt och familj. Jordgubbar. Vin. Just en sån där kväll man går och längtar efter på vintern.

Fast redan dagen efter tyckte vädergudarna att vi hade fått vår tilldelning av sol och finheter, tydligen. De bestämde sig för att regna loss. Äsch, gör väl inget tyckte jag och Håkan och Erik och begravde oss i bok resp film resp spelande. Fast kusinerna Greta och Lisa tyckte att det behövde hända något. Så de intog husbilen och spelade sig igenom ungefär hela vårt (magra) urval av spel vi har där.

När sedan Greta hade klått Lisa i Yatzy ungefär fyrtiotre gånger och Jamie/Claire misslyckats skändligen med att återvända över havet till Skottland i Outlander så förbarmade sig vädergudarna och drog molnen åt sidan. Presenterade stolta konceptet: Vacker sommarkväll på Fårö. Och vi var inte sena till att låta bjuda in oss. Cykeltur skulle det bli! Först till Ankan City (som jag ju skrev om här) och sedan till stranden för lite hitta-platta-stenar-och-försöka-få-dem-att-studsa-på-vattnet-aktivitet. Ni vet, "kasta macka", det där som jag aldrig lyckas med och oäkte maken lyckas med även med klotrunda stenar? Livet är orättvist, det är det. Fast det var en sanslöst vacker kväll, strand och utsikt.

Greta är duktigast. Hon har hjälm. Vi andra borde skämmas.

Mycket känd aktivitet. Utövas alltid på strand, när sagda strand och väderförhållanden inte medger bad. Och har någon någonsin kastat en riktig macka i sjön? Alltså med smör och ost, typ? Och bar den sig då åt så där studsigt??

Lisa kunde!

Jag har fler bilder i kameran. Och det kom fler dagar på den där veckan. I'll be back!