För en gångs skull i mitt liv har jag inte så många saker jag borde ta tag i - jag ägnade mer eller mindre höstlovet åt att eliminera massor av tråkiga måsten som legat och jäst länge. Och jag har ju skrivit Den Där Boken, och jag har ju sprungit Den Där Maran. Köket är skurat och sanerat, rosenbuskarna uppgrävda och husbilen inställd för vintervila. Så 5 saker jag borde ta tag i... tänk, jag vet inte ens om jag kommer på fem. Så vansinnigt och himla skönt!!
1. Om en alldeles liten stund ska jag och Lisa gå ner och baka bullar. Jag har lovat henne ganska länge att lära henne hur man bakar bullar - det är inte lika lätt som vanliga kakor faktiskt.
2. Fönstren borde putsas. Men å andra sidan går inte hela världen under om vi tar och skiter i det några månader till Det är så mörkt ute nu ändå.
3. Det ligger ett par trasiga orienteringstights på mitt skrivbord (mina). De borde förstås lagas. Men det är inte orienteringssäsong just nu, och jag har klarat mig utan just de där tightsen i ett halvår redan, så de kan ligga där till i vår, de också.
4....
5... äsch. Tänk vad jag måtte vara lycklig just nu - jag borde inte ta tag i något särskilt alls utom att skriva blogginlägg och läsa böcker. Tjohej!
Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.
Är kopparkärlen putsade också? Jag ska erkänna att jag hade för avsikt att putsa dem när jag var tillfällig Vismarlövsbo i september. Jag tog faktiskt fram kassen och ställde på bordet och jag sa till Lisa att jag skulla ägna mig åt kopparputsning, men så blev det så väldigt fint väder. Istället så låg jag och läste och lapade sol i den sköna solstolen. Kassen ställde jag tillbaka på sin plats, så blev det med den duktigheten... (M)
SvaraRaderawoodob
Det är de minsann! De står och glänser i köksfönstren, fina som aldrig förr.
SvaraRaderaÅh, lyckliga du! Min lista tar liksom aldrig slut. Eftersom jag så sällan betar av någon punkt på den utan snarare fyller på så blir den bara längre och längre.
SvaraRaderaJa nu har jag det bra! Men jag har ju varit där du är nu och vet hur omöjligt det är att hinna med. Finns det någon gång i livet man kan och måste strunta i alla krav så är det när ens barn är mycket små och ett är bebis. Då räcker det med att amma och överleva.
RaderaJa, det låter som en rimlig ambitionsnivå faktiskt.
Radera