I en liten by på den skånska landsbygden bor jag. En bit utanför Malmö, en bit utanför Lund, en bit utanför Staffanstorp, Svedala och Klågerup. En bit bort från allting, men inte så långt bort att det är jobbigt att ta sig någonstans, egentligen.
Men vad heter den där byn, då? Det kan man tydligen diskutera. "Missablö" sade något av barnen för länge sedan när det var så litet att det också tyckte att vi hette "Langi-Buck" i efternamn. "Vismarslöv" tycker de flesta människor som inte bor här - det där extra s-et gör det tydligen lättare att uttala ortsnamnet lättare.
Kommer man västerifrån och anländer till byn så förkunnar vägskylten stolt att nu har ni minsann kommit till Vismarlöv:
Men om man kommer söderifrån, så förkunnar en annan lika riktig vägskylt minst lika stolt att ni nu befinner er i Vissmarlöv:
Förvirrande? Nåja, jag vet när jag har kommit hem, i alla fall. Det är då lugnet sänker sig i hela kroppen.
Barn och deras felhörningar, alltså. I somras skrattade jag så mycket att Alma blev orolig och nästan grät (jag KUNDE bara inte sluta) när hon sa att vi skulle till/var på Bobo Plåster aka Bosjö kloster. Jag börjar fortfarande skratta när jag tänker på det.
SvaraRaderaBobo Plåster låter mycket mer logiskt. Det är ju ett namn och något som finns på riktigt, va? Bosjö kloster liknar ju ingenting. Heja Alma!
Radera