Det är juli. Det är kväll, kanske så där vid 20-tiden. Det är fortfarande ljust ute. Du och din dotter har åkt ner till badplatsen som i det närmaste är övergiven nu så här dags på kvällen. Bara några enstaka kvällsbadare, och så ni två.
Ni går ut på bryggan och sätter er, ska känna med era bara fötter om vattnet känns skönt nog att bada i. Sänker ner fötterna, lyfter dem, blaskar runt en stund, och låter dem sedan hänga ner i det där svala vattnet. Sedan blir ni sittande där, eftersom det är så himla skönt. Ni två. Skymning, brygga som gungar lite, vindsus. Sommarkväll. Det är livet.
Och fotdoppande är en sådan sak som gör livet värt att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar