Det är ibland de små, enkla sakerna som gör livet värt att leva. Den där glädjen och tillfredsställelsen i att ha ett precis nystädat hus, till exempel. Att vi äntligen har burit upp eller tagit hand om de där irriterande högarna med kläder, post och prylar från bordet i vardagsrummet, vikt filtarna i soffan, plockat undan onödiga står-och-vill-nog-diskas-eller-torka-grejer i köket, dammsugit, torkat av det som äntligen måste torkas av (nej, vi dammar nästan aldrig men kladdiga ringar efter temuggar och droppat vin får ju gå bort ,va?), städat toan och gjort rent i diskhon. Tvättmaskinen puttrar på, torktumlaren drumlar och diskmaskinen pyser i köket.
Och det går att gå barfota genom vardagsrummet och hallen utan att trampa i grus.
Ja, det är skönt.
Sen om den där tillfredsställelsen varar i kanske 30 minuter eller så, tills någon sparkat av sig grusiga skor i hallen och spottat tandkräm så det har skvätt över hela badrumsspegeln... ja ja. Det får man ta. Det var ju just den där lilla stunden av tillfredsställelse jag ville skriva om, den där att nu, exakt nu är här rent överallt. Tillbaka på noll, liksom.
Den känslan ja... Så otroligt sällan hela huset är nystädat samtidigt här hemma, men till jul ska det sannerligen bli!
SvaraRaderaNjut sen av barfotakänslan!
SvaraRadera