Nu är det som allra mörkast, just den här decemberveckan från Lucia till vintersolståndet. Vi slår i botten i mörkertratten. (jag tänker mig alltid vintern som en tratt - ner ner ner till det mörkaste mörka långt ner i hålet och sedan upp upp upp sakta men säkert mot ljuset och livet där uppe...)(ja, ja, det är bara en av mina många halvtaskiga bildliknelser jag normalt brukar hålla tyst om, men så där funkar min hjärna) Men värre än så här blir det inte. (och tjoho för det, midnattsmörkt vid samma 16.30 som på sommaren ännu är solstrålande eftermiddag)
Och alla ljus underlättar livet. Faktiskt så mycket att de är en av mina bra saker som gör livet lättare och roligare.
Adventsljusstakarna! Jag älskar dem! Vi har en i varje fönster, och de får lysa dygnet runt. Och det är fint, och det är skönt för hjärtat.
För att inte tala om adventsljusstaken med fyra levande ljus, den som står på köksbordet hemma hos oss och som vi tänder varje frukost och ofta även till middagen. (det går åt många stearinljus till den varje år, men det är det värt) Stillhet, frid och tröst - det är vad den är.
Och så har vi en liten ljusslinga i uterummet också, en med snöstjärneformade ljus. Inte lika storstilat som många andra har det på sina tak, i sina häckar, träd och flaggstänger - men den gör det lite roligare att komma hem på mörka eftermiddagen, och lite lättare att hitta nyckelhålen till ytterdörren och garagedörren.
Tack, ljusen, kämpa, kämpa!! Ni behövs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar